Välkommen tillbaka

Jag trodde det skulle bli en dag av sorg idag. Vaknade med en klump i magen och en känsla att det bästa vore att sjukskriva sig och sova bort dagen. Var inte peppad någonstans i kroppen men när jag väl träffade klassen igen, såg hur dagarna tills studenten trillat ner till närmare 150 och kände att projektet är stort och präktigt  (Vi kommer ha feta MVG:n, det är så jag vill se på det) så kändes det underbart!
Imorgon blir nog en mindre rolig dag. Jag måste ta upp vissa problem med min lärare och lägga fram sakerna på bordet än att fortsätta bära på det, det blir för tungt annars. Jag ser inte fram i mot det, men jag hoppas att det kan leda till förändring, i rätt riktning vill säga.
Det finns inget värre än att komma till skolan och känna sig bortprioriterad av lärarna på skolan. Ända sedan första klass har jag haft prestationsångest, egentligen inte p.g.a alla grymma klasskamrater som är något sjukligt begåvade, utan därför att lärarna delar ut solon till samma elever och inte ger några nya, mindre erfarna elever samma möjlighet. Hur ska man kunna vidareutvecklas om man aldrig får möjligheten?

Men för att behålla inlägget i samma positiva anda som det började med så kan jag väl säga att jag flyter med på vågen av lättnad idag. Dagen var inte tung och bekymmersam. Den var lättsam och det var roligt att träffa alla klasskamrater igen! På den långa håltimmen fick jag flera arbetsuppgifter klara och jag hann skriva ikapp min loggbok för projektarbetet som legat på is. Nu är vi igång igen och jag är pepp på att skriva artiklar och få se resultatet av vår "artistbok".


Tack för bilden Anna, blev på väldigt gott humör när jag fick den!