Nittiotalsbarn

Riskettan.
Man skulle vara delaktig.
Jag och Veronika blev tillsagda att sluta svara på frågorna så att de andra kunde få vara med. Men de flesta var ganska tysta. Det skulle jag också ha varit om det inte vore för att det kändes ganska tryggt att sitta mellan Adam och Veronika. Fick beröm från läraren, känns bra!
Men klumpen i magen kom fyra timmar senare när jag övningskörde och det blev bestämt när jag ska göra "the finally test". Detta kommer jag dock hålla annonymt för mig egen skull så försök inte nosa reda på någonting är ni gulliga. Då gör ni mig bara onödigt nervös!
Om jag failar så kommer ni troligen få reda på det, för även om jag kommer att skämmas så är jag inte den som gömmer med det. Bara i någon vecka eller två... haha!

För övrigt börjar jag känna ett stygn av stress. Det är mycket igen, för mycket. Jag vet inte vad jag ska prioritera för jag vill så mycket, men tiden räcker inte till att fördela jämt över alla mina måsten.
Skönt att jag är ledig imorgon, då kan jag lägga all energi på de avslutande ämnena i skolan, teoriplugg och sång inför det sceniska projektet.

Ikväll blir det ut på en försenad 150-dagars! Hoppas det blir lyckat ;)