Nittiotalsbarn

Multibegåvade Erik i min klass gjorde ett arr till låten "vem vill gå i ettan nu". Ni vet, den där låten som alla studenter sjunger när det är deras tur att gå ut skolan (som för att narra ettor och tvåor som får vara kvar i skiten, om man ska uttrycka sig rätt). Hur som helst la han ner tid för att göra snygga stämmor till låten och idag övade vi (ca 18 st esteter) 30 minuter innan vi begav oss till matsalen. Sen gjorde vi det. Vi klingade i glaset, ställde oss upp och gjorde vår version som inte tog mer än 3-4 minuter att framföra. För det mesta möttes vi av glada leenden och fniss, precis vad vi eftersträvade, men självklart fanns det dem som var aningen för macho för att kunna höja handen och ge tummen upp. Smöraskar och buanden kom flygande och jo, det skulle ha känts förjävligt. Om man tog åt sig.
Tack och lov går jag i en klass där jag inte känner behov att känna någon större respekt eller bekräftelse från dem i andra klasser än min egen, för jag vet att jag aldrig skulle göra så mot någon annan som tagit sig modet att göra någonting nytt (för en gång skull).
För till dem människor som lider av så kasst självförtroende att de måste klanka ner på andras kreativitet för att må bättre själva....dem har jag inte mycket över för...

Oavsett vad folk tyckte i matsalen så har övriga dagen varit bra. Ett par arbetstillfällen är näst intill spikade och humöret har varit på topp.
Imorgon kommer några goa vänner över till mig för middag, det var så länge sedan jag träffade dem så nu fick det bli av och som ni kanske läst i tidigare inlägg så är jag ledig varje fredag från skolan. Kanske ska baka något..?
Sovmorgon i alla fall, det låter ljuvligt i mina öron!