Det där med en ängels tålamod...

Idag åkte jag och min mamma in till stan för att titta på klänningar inför balen.
Vi blev ovänner cirka tusen gånger om.
För hon vet vilka färger jag bör ha, vilken skärning, vilket utsväng, vilken bredd, vilka pärlor, vilken håruppsättning, vilket tyg, vilket pris. Ja hon verkar veta allting ibland.
Det skär sig ganska rejällt då. För jag är likadan.
Har funderat på att hoppa av den där bal trenden och sitta hemma och äta popcorn istället...
För det är min mamma som går på bal i år, så känns det, och inte jag.
Det märks när man har bott hemma alldeles för länge. Då skriker själen efter mer utrymme.
Utomlands låter frestande till sommaren. Utomlands och jobba. För det är när man är som längst bort som man inser vad man vill ha närmast sig. 

Hur som helst. Jag hittade en drömklänning. Verkligen en drömklänning. Wow, sa det i huvudet när jag såg den. Men mamma hade ganska många klagomål (priset var inget problem för den var relativt billig)  men den fick jag ju inte ha.  Den var ju använd en gång tidigare av en annan tjej!
Om jag inte la ut pengar från egen ficka vill säga, då fick jag ha den. Så jag har övervägt det. Jag tror jag åker dit och köper den i veckan för mina egna stålar. Då slipper vi tjaffs och onödigheter.

Förlåt för världens sämsta och personliga inlägg. Var bara tvungen att bli av med frustrationen!
I-landsproblemen översvämmar min damm.