Det märks att man inte hänger med

Brorsan sitter på sitt rum. Spelar Xbox. Något döda-döda-döda krigsspel. (Brukar tycka att sådana kan vara ganska roliga, men jag spelar det inte så ofta)
Helt plötsligt hör jag hur han skrattar, högt dessutom. Mamma och pappa har gått och lagt sig så det finns ingen chans att han kommunicerar med dem.
Efter en liten stund hör jag hur han börjar prata för sig själv.
Nej, nu har han väl drabbats av någon ensamhetsångest eller någonting, kanske något eremitsjukdom!
Så jag går dit och in på hans rum.
Jo, mycket riktigt, han sitter och spelar Xbox och skrattar som bara den.
"Hur kul kan det vara att skjuta ihjäl människor egentligen?" frågar jag. En aning irriterat.
Brorsan tittar förvånat på mig och skrattar igen:
"Det är Jocke som är rolig" skyller han på. (Jocke är brorsan kompis som bor några hus bort)
"Jocke är inte här" Dumförklarar jag honom.
Då pekar han på hörlurarna han har på sig.
"Jo. Här i"
Så tydligen kan man koppla upp sig med hjälp av ett spel och lite hörlurar och spela online på Xbox. Och där satt brorsan och flera av hans kompisar live och hörde mig säga:
"Hur kul kan det vara att skjuta ihjäl människor egentligen?"Jo, jag kände mig lite korkad.