Till sommaren tar jag studenten och ger mig ut i livet på egen hand. Jag står handfallen just nu, har inga planer, inga framtidsdrömmar som skriker efter att få uppfyllas. Att ta livet som det kommer har aldrig varit ett motto för mig, men jag tror att det är en egenskap som börjar växa fram allt mer.
Jag hoppas bara inte att det personfierar mig. Att vara ambitiös och duktig har följt mig sedan högstadiet och har sedan dess stått skrivet i pannan på mig.
Jag är en pessimist som vill vara optimistisk, det är därför jag ofta kallar mig själv för en possomist. Att ta saker och ting med en klackspark är ett mål i mitt liv men jag har lätt för att hänga upp mig på smådetaljer och sedan klänga fast vid dessa med så mycket tankekraft att sömnen blir lidande.
Jag sover gärna och länge, framför allt på helgerna, har rysligt dåligt morgonhumör men är bra på att låtsas vara pigg och glad när vänner sover över. Mina föräldrar har tyvärr ingen garanti att möta ett leende vid frukostbordet. Väckarklockan är min värsta fiende men soffan i vardagsrummet med flicefält är min favoritplats. Framför allt på vintern då vi tänder den öppna spisen!
På tal om jul så älskar jag Sverige för dess fyra årstider. Jag kan inte tänka mig ett liv på en plats där allting är detsamma året runt. Jag gillar förändringarna och de nya färgerna som fyller naturen och som blir ett avbrott i den hektiska vardagen. Efter Sverige framför jag solsemestrar framför skidsemestrar. Kanske beror det på att jag har lättare att kollidera med en gran än att hålla mig kvar i slalombacken.
Jag lever ett ganska stillsamt liv dock. Jag hoppas på lite mer fart och fläng till sommaren när jag kastar skolböckerna i den öppna spisen och fokuserar mer på att leva än att få ett MVG på betygspappret.
Hoppas ni vill följa mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar