"Och människor tycker om människor som är som de själva.Vem tycker vi bäst om i hela världen? Oss själva.Vem tycker vi näst bäst om?Någon som är som vi.Vi vill umgås med människor som är som vi,som ser på världen på samma sätt som vi,som tycker om och ogillar samma saker som vi."
Jag tycker att det låter så egocentriskt, men tycker samtidigt att han har rätt. För när vi säger att någonting är knäppt, puckat, fult, fel, bra, dåligt, imponerande o.s.v så är det ju utifrån våra egna åsikter som vi pratar. Vi utgår ju inte utifrån vad majoriteten anser, såvida man inte har svårt att stå för sin åsikt.
Det måste ju betyda att vi ändå anser att vi själva är ganska vettiga och har bra saker att säga, eftersom vi fortsätter prata om vad vi tycker utifrån oss själva. So, it makes sense. Vi gillar oss själva, oavsett vad vi i vanliga fall säger. Sen tror jag att man kan hata sig själv lika mycket som man älskar sig själv. Det är en ojämn dragkamp som bara fortgår och som går upp och ner i olika perioder i livet.
Så min allra bästa vän, min största fiende är mig själv. Jag känner mig själv väldigt väl, ibland inte alls.
Jag numrerar inte mina vänner. Jag är glad för att jag ens har några, för det är någonting jag tror många tar förgivet. Kan inte säga att jag har många vänner, inte heller att jag har få. Vad är en vän? Är det skillnad på vän och kamrat, kompis, polare och bästis? Jag har vänner som är mig nära, vänner som jag gillar men kanske inte spenderar så mycket tid med, vänner som är bekanta, vänner som man trivs med men som man kanske inte pratar om allt med o.s.v.
Ni som känner mig vet! :)
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar