Tänk om man kunde leva ett helt liv utan avundsjuka. Jämförelse är nödvändigt, i alla fall i mitt liv, för det får mig att utvecklas och vilja bli bättre. Men varför måste jag känna mig otillräcklig så fort jag inte når upp på den nivå som jag anser att andra befinner sig på? Avundsjuka är verkligen en dödssynd. En känsla som äter en inifrån och ut och tar fram det allra sämsta hos en själv.
Jag blir inte avundssjuk på vem som helst eller på vad som helst. Men idag var jag så avundssjuk att mitt hjärta nästan exploderade av så många överflödiga känslor.
Musik är något som är induviduellt och skiljer sig från person till person, men när man går i en så superbegåvad klass som i min så är det svårt att undvika att jämföra sig. Ännu svårarare är att lära sig att inte bli avundssjuk.
Idag hade vi julkonsert, lika stämningsfullt och vackert som alltid. Men återigen, precis som under de andra föreställningarna, så tänker jag tanken:
- Varför finns det inte fler solo-nummer?
Jag vet att det är fler som önskar att de fick ett tillfälle att uppträda men det finns inte alltid tid för det. Om jag fick en önskan för de framtida elever som ska gå samma linje som mig så är det att fler tillfällen för musikuppträdanden ska skapas och att alla som vill ska få tillfälle att framföra någon låt.
Det tror jag betyder mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar