Friskigt värre

Hela familjen B åkte iväg för att träna idag så att man med gott samvete kan äta sig fullpackad ikväll.
Mamma och pappa gick på cirkelfys, jag på nyårsgympa och brorsan på gym. Att vi var ensamma om att starta dagen hälsosamt det kan man ju inte direkt säga. Där på gympan hittade jag tre grannar, en kompis, två släktingar, en konfirmationskantor, en klasskamrat, en arbetskompis, en lärare, en f.d lärare o.s.v!
Svettigt och trångt var det med tanke på att de tydligen proppat in 125 människor i en och samma lokal för att motionera. Man kan ju inte säga annat än att det känns gött mos nu efteråt.
Jag har träningsvärk i både armar, ben och mage sedan tidigare pass i veckan så nu kommer jag väl vara halvt död imorgon, och vågen visar 2 kilo + för min del. Troligast muskler, eller nja, förhoppningsvis någonting vettigt!
Idag är det nyårsdagen. Imorgon är det nytt år. Det känns skumt, känns alltid lika skumt.
Samma gamla visa, jag kommer fortsätta skriva 2010 på pappren där man ska fylla i datum och år.
2011 kommer innebära nya möjligheter. Jag har nog inga nyårslöften trots allt. Jag vet att jag inte kan hålla mig till dem längre en någon vecka eller två. Men jag har planer minsann!
Om någon timme eller två bär det hem till Emma där det ska sminkas, (visst läser man smiskas om man läser riktigt snabbt!) fixas med hår, diskuteras kläder och sedan ska vi gå hem till Tess för att mysa, äta god mat, titta på film och sedan beskåda fyverkerier. Det blir nog en lugn kväll, men det gör inte mig något, huvudsaken är att man trivs där man är!

PS: Nu är det fixat!
Hörde att det var problem med att kommentera här på bloggen men nu är det som sagt fritt fram för den som vill yttra sig, så lämna gärna ett avtryck någon gång!
Kram

Dag 7 - Det här ångrar jag

Att jag aldrig byggde upp en bättre självkänsla redan från barnsben.Jag tror att det hade påverkat ganska mycket i mitt liv. Det hade förhindrat problem som uppstått, gett mig chanser som jag aldrig fått, om jag bara hade litat mer på mig själv,accepterat mig själv som den jag är och kört mitt race.
Jag vill helst säga att jag inte ångrar någonting. Det skulle ju ha varit skönt. Men långt ifrån sant.
Jag är en grubblare, en sådan där person som inte släpper saker som hänt i det förflutna så lätt. Det hänger kvar, länge. Långsamt så har jag blivit bättre på att gå vidare. Men fortfarande kan minnen/tankar och känslor hänga sig kvar i veckor, månader, år, innan jag kan säga att det tillhör det förflutna.
Men som ett vist litet vildsvin en gång sa:
"Lägg det bakomflutna framför dig"
Eller. Ja, glöm dina problem, imorgon kommer nya. Det som är gjort kan inte bli ogjort, även om man så önskar.
Det är bättre att lägga energi på hur man kan göra någonting bättre än vad det är än att tänka på "vad man kunnat ha gjort" i ett visst tillfälle.
Så mitt mål är att få en starkare självbild och bättre självförtroende. Mitt nyårslöfte kanske?

Tantiga kläder och frusna fingrar

Var på stan med de coolaste brudarna idag, Tess & Lina, och gick på 2:nd hand där det var halva priset på allt i butiken. Hittade en snygg kavaj som antingen får mig att se fräck ut eller bara tantig. Vi får hoppas på det först nämnda! Köpte sju lite äldre VHS-filmer så här ska det minsann tittas på tv och kännas nostalgi känslor!
Vi käkade på mcdonald's, gottigott, och hyrde film samt köpte 1,7 kilo lösgodis tills nyår då vi blir ett litet gäng på 7 glada. Längtar tills imorgon!
Förövrigt kan jag väl tillägga att det är några minusgrader utomhus och att det är vantar och mössa som gäller för den som vill vara smart. Något jag inte var.
Shit vad kallt det är nu. Trodde mina fingrar skulle trilla av efter tio minuter utomhus. Kunde knappt få in nyckeln i låset, ännu mindre knyta upp skosnörerna. Känseln var borta i flera minuter innan jag kunde röra på fingrarna ordentligt igen. Var rädda om er och klä er varmt imorgon! För då ska det ut och smällas :)

Vill du ha en liten nosebuddy i julklapp

Igår grät jag mig fördärvad.
På tv8 visade de filmen "The green mile" och jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde igår. Hemsk, fruktansvärd film men på sitt sätt, vacker. Se den, men räkna med att vid filmens slut finns inga torra ögon.

Men för att prata kontraster.
Imorses skrattade jag mig halvt fördärvad när jag läste någon Hälsotidningen som dimpt med från mammas jobb. På sidorna bland reklamer och annonser hittade jag en så ful bild att jag nästan dog av skratt.
Om jag någonsin väljer att bli en "reklam modell" så kommer jag deffenitivt tacka nej till den typen av jobb. Ingenting för mig! Bilden är inte direkt förskönande om man säger så!
Men jag förstår varför man väljer att ha bild trots allt. Att låta objektet tala för sig själv kanske inte är någon god idé.
Inte för att jag misstror själva produkten. Den är säkert...skön...att köra upp i näsan...

Prova något nytt

Farmor och farfar kom över på eftermiddagsfika. Daimtårta, chokladdoppade ristoppar, marsipan och julmust blev det, fast kaffe för de vuxnas del. Jag avskyr kaffe, tänker inte ens försöka lära mig dricka det. Vuxenpoäng är inte vad jag samlar på för tillfället, men den dagen jag börjar så kanske jag börjar hälla i mig några liter om dagen för vanans skull. Jag slår vad om att jag börjar dricka kaffe när jag börjar jobba. Då kommer det inte finnas coca-cola eller varm choklad i fikarummen, så då får jag väl ta mig i kraken, eller ta med mig termos till jobbet. Alternativen finns! :)
Resten av dagen gick åt till övningskörning, dels med pappa, dels med Bingo på trafikskolan. Det gick väl helt OK, men nu börjar det dra i sömmarna. Nu vill man bara ha det där beviset i handen så att man slipper lägga ut fler tusenlappar på det här. Det är ju helt stört vilka pengar den "industrin" måste dra in per år.

På kvällen stack jag och pappa till gymmet. Jag trodde inte att jag var en gym-människa. Har aldrig gillat den typen av träning när man ska pumpa-pumpa-pumpa och få en muskelfylld rumpa. Muskler är bara bra, men jag är inte som brorsan min som strävar efter ett tydligt, synligt resultat. Men det är en smaksak.
Jag och pappa drog dit, sprang lite på var sin cross-trainer, svettades floder och sen gick jag till gym-avdelningen. Kände mig malplacerad där jag stod bland muskelknuttar som lyfte tungt skrot utan att göra några som helst grimaser. Helt utan ansträgning!!
Jag själv orkade inte speciellt mycket, men jag tyckte att det var kul! KUL, att vara på ett gym! Detta ska göras om, när jag har ett gymkort att nyttja.
Man lär sig någonting nytt om sig själv varje dag.

En framtida jag kanske?

Dag 6 - Det här gör mig imponerad

Väldigt mycket. Det är svaret.
Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör mig imponerad. Det handlar snarare om vem som gör vad och i vilka lägen man gör det.
Jag har lagt märke till att jag ofta förundras och avundas människor som har mod att göra saker som jag själv drömmer om men aldrig har mod nog att genomföra. Imponerad blir jag lätt när jag kan relatera till det en person gör och uppleva samma känsla som jag skulle känt om den personen vore jag. Som när M, en person i min klass, framförde en låt som hon skrivit alldeles själv och spelade både piano, trummor och sjöng. Det imponerade på mig, som tusan.
Men självklart finns det såå mycket mer som imponerar på mig. Som välgörenhet. Det borde vara en självklarhet, men eftersom det ännu inte är det så är det en faktor som imponerar väldigt mycket.
Som en klasskamrat till mig som sjänker över 200:- i månaden till olika hjälporganisationer fast han i själva verket lever på ungefär lika mycket pengar som mig i månaden. Det är osjälviskhet...eller vad man kallar det.
Eller människor som går i mot alla "om" och "men" och går sin väg trots vad alla säger och tycker.
Jordnära människor som står för sina åsikter på ett så neutralt sätt att ingen har något att invända med. Det är också imponerande!
Jag skulle kunna fortsätta för evigt om jag skulle nämna allt som gör mig imponerad. Så jag avslutar med början.
Väldigt mycket. Det är svaret.

Dagens låtlista

Here without you - Jay Smith
Whataya want from me - Adam Lambert (live at Energy Berlin 103.4)
Grenade - Bruno Mars
Stay - Hurts
Butterfly - Crazy Town
Baksmälla - Petter & September
Rostig Kärlek 2010 - Petter
My little girl - Jack Johnson
Universal child - Annie Lennox

Dag 5 - Min bästa vän

Jag läste ur Henrik Fexeus bok "Konsten att läsa tankar" och fann ett mycket intressant påpekande. Jag citerar:

"Och människor tycker om människor som är som de själva.Vem tycker vi bäst om i hela världen? Oss själva.Vem tycker vi näst bäst om?Någon som är som vi.Vi vill umgås med människor som är som vi,som ser på världen på samma sätt som vi,som tycker om och ogillar samma saker som vi."

 Jag tycker att det låter så egocentriskt, men tycker samtidigt att han har rätt. För när vi säger att någonting är knäppt, puckat, fult, fel, bra, dåligt, imponerande o.s.v så är det ju utifrån våra egna åsikter som vi pratar. Vi utgår ju inte utifrån vad majoriteten anser, såvida man inte har svårt att stå för sin åsikt.
Det måste ju betyda att vi ändå anser att vi själva är ganska vettiga och har bra saker att säga, eftersom vi fortsätter prata om vad vi tycker utifrån oss själva. So, it makes sense. Vi gillar oss själva, oavsett vad vi i vanliga fall säger. Sen tror jag att man kan hata sig själv lika mycket som man älskar sig själv. Det är en ojämn dragkamp som bara fortgår och som går upp och ner i olika perioder i livet.
Så min allra bästa vän, min största fiende är mig själv. Jag känner mig själv väldigt väl, ibland inte alls.

Jag numrerar inte mina vänner. Jag är glad för att jag ens har några, för det är någonting jag tror många tar förgivet. Kan inte säga att jag har många vänner, inte heller att jag har få. Vad är en vän? Är det skillnad på vän och kamrat, kompis, polare och bästis? Jag har vänner som är mig nära, vänner som jag gillar men kanske inte spenderar så mycket tid med, vänner som är bekanta, vänner som man trivs med men som man kanske inte pratar om allt med o.s.v.
Ni som känner mig vet! :)
Kram!

Min garderobe kräks

Jag vet att jag inte borde shoppa mer. Jag är omöjlig, en shoppaholic. Pappa och mamma ifrågasätter mina köp och undrar om jag inte kunnat spara pengarna istället. Men ibland tror jag att mina fingrar är sammankopplade med den automatiska rörelsen när man tar ut sedlar från plånboken, och då har inte hjärnan mycket att säga till om. Jaja, det var ju på rean jag hittade mina fynd, så hittills så är jag inte fullt så pank som jag kunde ha varit.
Ett nytt problem som uppkommit är att min garderobe kräks på mig så fort jag öppnar dörrarna. Kanske borde rensa. Skulle kunna skapa min egna lilla loppis till sommaren, tjäna in en liten slant, tänka lite extra på miljön.
Jag försökte städa på mitt rum idag. Mina hyllor revs ut på sitt innehåll och fylldes med nytt. Trots det så blev det fullpackat igen. Fullpackat med stil, men ibland önskar jag att jag inte ärvt pappas förmåga att samla på mig saker. Vid fyrtio års ålder så kommer jag antingen hamna på ett behandlingshem för tvångssamlare eller så blir jag väl med på Tv3:s program "Lyxfällan". Det är antingen eller!
Hur som helst, jag och pappa har svårt för att slänga saker. Vi tänker alltid på att det kan bli användbart, inte på om det är användbart. En sak jag verkligen kan och borde vilja förbättra!

Här är mina finfina fynd som följde med mig hem idag och från gårdagen!
1. Ett vitt spets linne från Cassels - 90:-
2. Svart/Blå topp från MQ - 49:-
3. Svart överdragströja från JC - 150:-
4. Marinblå jeans från H&m - 50:-
5. 5 st svarta strumpbyxor från Maxi Stormarknad - 50:-
6. Svart kavaj med paljettaxlar från Cassels - 225:-
7. Svartvitt randigt midjeskärp från MQ - 24:-
8. Henrik Fexeus 2 böcker: "När du gör som jag vill" & "Konsten att läsa tankar" - 77:-

Nästa gång jag går på stan så ska jag köpa Henriks tredje bok. Jag tyckte bokens titel var så intressant så jag kommer inte kunna låta bli. "Alla får ligga" heter den, för er som ville veta!

Stack iväg idag, återigen till Friskis & Svettis för revansch från gårdagen då jag gjorde uruselt ifrån mig. Inte för att skryta men...det gick kanon! Klart det kan bli bättre men jag orkade åtminstone med varje övning. Jag hoppade och studsade hit och dit och när jag kom hem väntade en välförtjänt tallrik med Sushi och en chokladefterrätt. Jag älskar choklad! Det syns, för mitt ansikte är prickigt av alla finnar!

Mamma har köpt nya finansspelet, så vi kommer vara fullt sysselsatta och upptagna med aktier och husköp ikväll! Husköp... Flera av mina kompisar står redan uppskrivna i kö på de där kilometer långa lägenhetslistorna. Jag kommer väl bli uteliggare eller bo hemma resten av mitt liv.
Stressad? Jag vet inte, bara oroad över att inget veta. Jag vet verkligen ingenting. Vart ska jag bo? Ska jag studera eller arbeta? Resa eller förbli kvar i Sverige? Tiden är snart kommen, ett halvår kvar och sedan står man där. Handfallen är det minsta jag vill vara då.


Dagens Diss
Filmen "Sisters" som verkade lovande efter att ha läst baksidan av filmfodralet. Den var helt OK fram till slutet då allting blev galet och både jag och Emma fattade nada*. Vi satt där som två frågetecken och frågade oss:
"Jaså...var det där slutet?"
Snälla, någon som har tid över och läser det här kan väl se filmen och sedan skriva en liten notis på min blogg vad filmen i huvudsak handlade om?

*ordförklaring "Ingenting"


Dagens Hiss
Skynda fynda, mellandagsrean är igång! Jag är PÅ!
Kom hem med 3 kassar från stan idag. Mycket nöjd med varje köp. Imorgon kommer bilder på mina fynd! Kanske kommer det bli fler för imorgon ska jag åka in till stan igen och vifta med plånboken.

Välkommen tillbaka latmask

Tillbaka på banan igen.
Jag övervägde att skita i tanken som ploppade upp i huvudet och tänkte spendera kvällen hemma med familjen och äta julgodis och dricka bubbeldricka istället.
Ångrade mig, tog mig i kragen och stack iväg till Friskis och Svettis. Det var minst två månader sedan jag var där och hoppade mig öm och svettig till radiomusik och vältränade instruktörer. Men idag blev det minsann ändring!
Man kan väl säga att jag var helt "out of beat" på det träningspasset. Jag flåsade som en flodhäst och då överdriver jag inte! Flera gånger så vände sig personerna som stod framför mig för att titta efter om jag ännu var vid liv. Jag höll varken takt, mått eller koordination men tack och lov så har ju F&S mottot:
"Alla kör efter sin egen förmåga"
Min förmåga suger. Men vad tusan, stolt får man lov att vara ändå. Jag bröt soff-trenden och gjorde något vettigt, för min egen skull.

Pinsamt var det när min faster dök upp och började jogga bredvid mig. Inte för att jag skäms över min släkt, nejnej, för att hon är vältränad och har en kondition som jag avundades när vi joggades jämte varandra.
Hon hoppade och studsade och verkade inte svettas en droppe och jag...ja, jag var knappt vid liv och behövde nästan bäras på bår ut från salen efteråt.



Hemma väntade "nya finansspelet" med familjen. Problemet var bara att det här "nya" spelet var nytt för fyrtio år sedan och numera finns det uppdaterade finansspel som är lite mer..anpassade till samhället vi lever i nu.
Men pappa övertygade oss alla om att spelet var kul ändå, så vi gav det ett försök.
Jag tror motivationen försvann när vi upptäckte att vissa kort saknades och pappa hade (som tioåring) gjort egna små lappar och ersatt dem med. På vissa kort hade han målat dinosaures och streckgubbar och helt plötsligt dök det upp egen tillverkade aktier i spelet som han gjorde som ung för att "spexa" till spelet en aning.
Mamma vägrade och sa att vi skulle köpa det nya spelet istället. Mycket till spel blev det inte ikväll!

God jul, typ, i efterskott

I lilla byn i Värmland är det svårt att finna en dator. Ännu svårare är det att hitta en dator som dessutom har nätuppkoppling. Alltså fick det bli en bloggfri julhelg. Och bra var väl det!
Vi i släkten satt och spelade "nya finansspelet" i princip hela dagarna. Umgänge och skratt så att det skriker om det men för varje dag som gick så fick vi införa nya regler då vi märkte att någon hade svårt för spelreglerna (mormor). Jag har ätit så mycket mat att jag blivit tvungen att knäppa upp jeansknappen ett flertal gånger och vi drack så mycket gott att jag sprungit fram och tillbaka till toan stup i ett. Dåliga julrim har skrotats och pakets har öppnats och snön har singlat ner varje dag i Värmland. Rådjuren från skogen kom på besök och katterna bjöd till med fåglar på julbordet. Ingen höjdare dock.
Det var en bra julafton allt som allt!


Det bästa är ändå att komma hem till ett rent och fräscht hus med två tokiga katter som väntar i dörren så fort man sätter nyckeln i låset. Chokladasken står på bordet, julgranen lyser välkomnande och pizza ska beställas. Tanken på att vi får sovmorgon i morgon och att mellandagsrean startat och att nyår närmar sig med stormsteg känns skönt. Nyår är planerat och jag ser fram i mot en kväll med bästa kompisarna, bra film, god mat och fyverkeriskådande!
Att det ligger tre skoluppgifter på mitt skrivbord och väntar på att bli fixade,det skiter jag i för tillfället.
Jag har jullov.

Dag 4 - Mina föräldrar

En bild säger mer än tusen ord, så titta inte för mycket på mina missvisande paint-målade porträtt!
Jo visst, mina parents har grått hår båda två men de ser inte ut som två åttioåriga-dinosaures som ni ser här ovan. Det som stämmer är att mamma har svarta slingor i sitt hår, gillar färger och scarfar och har blåa ögon. Pappa har grått hår men det ligger inte som en lång emo-lugg som det gör på bilden. Han har snarare uppstående hår som spretar åt alla håll. Brungröna ögon har han, precis som jag själv. Glasögonen har han också, men den lasten slapp jag och den genen fick brorsan istället.
Pappa är service-minded och mamma anklagar honom ofta för att vara gift med sitt jobb. Han jobbar övertid ganska ofta och Dolly Parton's "nine to five" är som skriver för min pappa. Men mamma sliter hon med. Hon jobbar på ett av stans största arbetsplatser, sjukhuset, där hon sitter vid en dator för det mesta. Vid sidan av jobbet skriver hon olika magisterexamens, har redan två, men är ändå inte nöjd.
Mamma är ambitiös och noggrann. Ordning och reda, pengar på fredag, men är inte så strikt som ordspråket kan antyda.
Både mamma och pappa är livsnjutare och älskar att sitta på en altan i Frankrike i skymningen med var sitt glas vin och en kortlek. Det har gott i arv.Jag älskar att resa runt och se nya platser och uppleva nya människor, ny kultur och ny mat.
Pappa gillar filmer, gärna action, mamma gillar deckar-serier på Svt, gärna norska eller danska.
Mamma gillar mörk choklad, pappa är en lakrits människa. Mamma är färganalys sommar och pappa är vinter, precis som jag själv. Brorsan blev sommar.
Mamma tränar några gånger i veckan, gärna pass som innehåller mycket uthållighet och styrka. Pappa gillar att ta lång löprundor och sprang för första gången Göteborgsvarvet förra året, 46 år gammal.
Jag gillar löprundor och konditionspass. Gärna medelpasset på Friskis och Svettis eller en löprunda uppe på berget.
Brorsan spelar amerikanskfotboll och tränar på gym 5-6 gånger i veckan. Återigen ser vi hur vi tagit efter olika mycket efter våra föräldrar.
Mamma gillar blommor och inredning. Pappa vill ha det enkelt och praktiskt men har inte så mycket att säga till om när det handlar om huset. Mamma är bossen.
Vi skämtar ofta om det i släkten, att alla kvinnor i släktledet har blivit ledande och dominanta.
Pappa gillar musik väldigt mycket, gillar att sjunga men säger själv att han är tondöv och omöjlig. Han går gärna på någon konsert, lyssnar på mp3 när han är utomhus och spelar ofta på sitt piano när han kommer direkt ifrån jobbet. Han spelar på gehör, kan varken notlära eller ackordsuppbyggnad men är min största musikinspiration.
Mamma gillar musikprogram som "så ska det låta", "Dobidoo" eller pausmusiken i Bingolotto när någon gästartist drar av sin senaste radiosingel. Pappa gillar Yez, R.E.M, TOTO, ACDC och andra rockband (gärna med namnförkortningar, haha) och mamma gillar mycket blandat men musiken är musikal och klassiskt inspirerat. Typ, Susan Boyle, Josh Groban o.s.v. En av hennes favoritlåtar är "Den vilda" med One more time och "klocksången" som hon så gärna kallar den, men som egentligen heter: "I'll find my way home" - Jon & Vangelis.

Jag säger som många andra, men mina föräldrar är ovärderliga och oersättliga.
När jag var liten och mina föräldrar diskuterade någonting och höjde sina röster började jag ofta gråta och skrika på dem. Jag blev ofta upprörd och sa åt de att de inte fick skilja sig. Jag kunde inte föreställa mig att behöva leva på två håll och var livrädd för tanken på att de inte älskade varandra längre när de blev oense.
Det är ännu en tanke som jag har svårt för. Men som det ser ut så tror jag att mina föräldrar är själsfränder. Jag tror till hundra procent att mina föräldrar tillhör den minoritet som lever med varandra fram till det att döden skiljer dem åt.

My sun shall rise in the east
So shall my heart be at peace
And if you're asking me when
I'll say it starts at the end
You know your will to be free
Is matched with secretly
And talk will alter your prayer
Somehow you'll find you are there

I'll find my way home.

En dagsplanering strukturerar upp dagen innan julafton

Morgondagens planering
Städa
Köpa de sista julklapparna till släkten
Slå in paket
Griljera skinkan
Städa
Sjunga och spela gitarr
Städa
Packa inför värmland
Städa
Städa
Städa
Fira jul med familjen
Dagen innan julafton är alltid den värsta. Allt ska bli klart, allt ska vara rent, allt ska vara perfekt.
Jag förstår inte mödan när vi ändå vet att det aldrig blir som man planerat. Jag trivs ganska bra bland dammtussar och med disk i diskhon. På något sätt är det mitt hemmaplan, min vardag. Jag behöver inget mer trots att det är den "stoora" dagen.
Men det är klart, lite lyx som polerade golv, rena kläder, torkade hyllor och god mat är kul att unna sig.

Jag kan nog inte komma undan med ursäkten:
"Måste jag verkligen städa? Vi som redan har det så mysigt"

13:24

Klockan sju går alarmet igång. Upp och hoppa. Repa inför kvällen då vi ska sjunga från 18:00 - 22:00.
Ingen av oss i gruppen var väl speciellt pepp, forutom Julia som hoppade upp och ner som en jojo!
Efteråt gick vi till bokshoppen där jag köpte en kokbok. Cheesecake kokbok. Mums!
Jag kommer ha stooor användning för den känner jag på mig!

Första jullovsdagen. Jag hade sett fram i mot en lång, välbehövlig sovmorgon. Men övningen kommer före. Ett betalt arbete, som dessutom är galet skoj, tackar man aldrig nej till.

Dagens knep!

Jag har hittat knepet!
Ledsen, besviken, bara depp, då slår jag på datorn och sätter på....

Gott nytt jul - Sean Banan
Pinsamt, men oj så sant. Jag kan inte låta bli att le när jag hör den låten och jag hoppas att det knepet fungerar mer än tre gånger!
Idag var det i alla fall en alldeles underbar lösning när jag hade lust att gräva ner mig under jorden och ligga kvar där i några timmar.
Annars brukar Björn Rosenströms Egon eller Muffins fungera ganska så fint de med!



Uppdatering: Granen är prydd och klädd nu och tindrar fint vid min sida!

Jag känner mig själv för väl

Så var det morgon. Och så var det där svarta håret som jag skaffade mig igår... ingen bra kombination. Inte alls. Just nu saknar jag min naturliga hårfärg. Men jaja, det är bara hår.
"Make it work" skulle Tim Gunn från Project Runaway säga.

Idag var det dags för julklappsbyte med kompisarna på Rådhuscafét. Vi åt röda, juliga dammsugare, njöt av jullovet och gav varandra fina paket. "Någon" (hejhej Emma, Tess & Anna) läser min blogg, för flera prylar från min önskelista har bockats av! Tack för den fina flytta-hemifrån-servisen!

Uppdatering: Granen är nu köpt och står och väntar på att prydas i vardagsrummet

Julfest

Okej.Du får en gissning. Vem är jag?

Gissar du på något annat än Lisbeth Salander så har du fel.
Eller så har jag misslyckats med min omvandling.

Julfesten var underbart trevlig och rolig. Höjdpunkten var nog när varken Petronella eller Börs kände igen mig och ignorerade mig totalt! Jag fick bokstavligt talat "avslöja" vem jag var under allt spackel.

Det kommer nog ta ett litet tag att vänja sig vid att ha svart hår varje morgon när man tittar sig i spegeln och jag kommer säkert vilja slita håret av mig vissa dagar. Men idag känns det ganska bra. Trivsamt i alla fall!

Det finns så många fina människor i min omgivning. Dem gör socker surt så söta som många utav dem är!

Jag fick några fina julkort på festen som fick tårar att fylla ögonen. Själv kunde jag inget annat än att skamset titta ner i golvet. Jag har inte haft tid att skriva lika fina brev tillbaka. Inte till någon.

Men egentligen handlar det inte om tid. Det handlar om prioritering. Dem människorna prioriterade att skriva några fina rader om mig än att spendera den tiden på något annat.

Så nu, klockan elva på kvällen, så har jag ställt mig och bakat lite mer julgodis. Det ska jag ta med mig till skolan imorgon, hade jag tänkt mig, och bjuda på. Som ett förlåt och som ett tack.

(Häl)sike!

Jag gick hem tidigare från skolan idag. Skönt. Ska ändå spendera hela kvällen där på G (lokalen där alla härliga esteter hänger). Vi treor anordnar årets julfest och alla som kommer/respektive medverkar på festen ska vara utklädda till en filmkaraktär. Jag har valt min. Men vet inte om jag vågar. Usch och fy!!


Nu saknas bara rimmen

Om ni har otur så får ni se resultatet här på bloggen när jag är färdig pysslad.

Hur som helst lovade jag att göra engelska uppsatsen hemma istället för att gå på lektionen. Det kommer jag också, men inte nu.

Istället ställde jag mig i köket och bakade sockersött marknadsgodis, lyssnade på R'N'B och medan godiset stelnade ute på altan så slog jag in julklappar och självömkade mig över sprickan som jag har i hälen.

Känner mig handikappad, kan inte riktigt gå normalt för tillfället. Nu kan jag sympatisera mer till människor som får hälsenan kapad i skräckfilmerna, haha, inte för att min spricka går att jämföra med det kanske!

Om vi gör tacos ikväll så behöver vi inte använda något rivjärn. Min häl är minst lika vass och praktiskt användbar. Desto mindre fräsch, i och för sig.

Dag 3 - Något som får mig att le

Ett smittande skratt
Tokiga kommentarer
Two and a half man

Scrubs
Kompisar
Rika som ger till fattiga, fattiga som ger till fattiga
Arraksbollar på cafén
Timmen efter ett hårt träningspass
Tondöva barn som sjunger julsånger

Fjantiga raggningsrepliker
Övning som ger färdighet
Resor och upptäcksfärder
Låten "My little girl" av Daniel Johnston
Änder som blir matade i Bolounger
När man vaknar upp på morgonen och vet att det är helg
Godis en regnig, trist dag
En bra hit på radion
Roliga överraskningar

Livet, stundvis såklart
I déer som små barn kommit på
Vackra naturfenomen 
Ett fotoalbum med minnen
Tianlotter med vinst

För tidig jul

Idag firade vi jul i Hentorp med nära och kära. Det var annorlunda i år. Känslan var annorlunda.
När vi sedan kom fram till att det här kanske är sista gången som vi alla är samlade så här och firar jul ihop på ett bra tag så förstod jag varför känslan var annorlunda. Vi är gamla nu. Eller, haha, arton år är väl inte direkt gammalt, men vi är alla myndiga och sugna på livet. Milla väntar sin andra lilla bebis och är gift och bosatt här, Cattis flyttar till Norge för att arbeta som sjuksköterska, Vicki försvinner till Sälen för säsongen, Vonka funderar på arbete, kanske Norge för hennes del med. Brorsan är sugen på Örebro eller Karlstad. Jag själv vet visserligen inte riktigt vad jag vill, men jag har funderat på England, USA, Australien, kortfattat, en resa till ett engelsktalande land. Kanske för att få  ett jobb, kanske bara för att resa och ta en paus från vardagsstress och plugg.
Vi är alla på väg någonstans i livet så vem vet hur nästa jul ser ut. Vem vet vart vi befinner oss då?

Hur som helst så hade vi en jätte mysig dag med julgran, julklappstävling, skinka, janssons frestelse, prinskorv, köttbullar, lax, glögg, pepparkakor, aladdinchoklad och annat juligt godis. Det godaste var nog Millas saffranspanacotta, dregglet rann!

Recept


Innan vi åkte så pratade vi om min blogg som plötsligt försvunnit. Ja, min tidigare blogg alltså.
Jag lovade att det här var min sista blogg som jag skulle vara seriös med och behålla. Lycka till, får jag säga till mig själv, för jag har ett märkligt behov om att få starta om på nytt jämt.
Men ett löfte är ett löfte, det här ska banne mig bli en överlevande blogg!

Som en för tidig familjejulklapp så har vi köpt oss en Soda Stream maskin. Jag ser det som en positiv grejjimojj med tanke på att vi nu mera kommer minska alla plastflaskor som vi annars köper vatten och cola i.
Idag skulle jag för första gången använda den. Jag misslyckdes.
Hur svårt kan det vara att få vatten att bli kolsyrat? Tydligen väldigt komplicerat.
Jag överkolsyrade drickan så illa att det smakade som...bubblor. Cola smaken kunde jag inte riktigt urskilja i all kolsyra i alla fall. Imorgon ska jag ge det ett nytt försök. Ett lyckat!

Naturen säger ja tack

Dansa min docka medan du är unger

Idag var jag på dansuppvisning och tittade på Lina. Hon var helt klart en av de bästa dansarna på hela julshowen. Alla barn från åldrarna 5 till 20 visade upp olika koreografier och stort utbud av olika danser från Helen's dansskola. Det var så oerhört inspirerande och fascinerande. Dans är verkligen en talande konst. Jag blir så pepp på att själv börja dansa men saknar man rytm och talang så får man räkna med att en stor del av fritiden kommer behöva läggas på att memorera och öva.
Just nu känns det som om jag knappt har någon fritid, men jag antar att det är julens närmande som bidrar till det.
Till våren kanske jag ska börja dansa. Den häftigaste dans"sorten" (hittar inget bättre ord) är Feminine Vibe, Jazzdans och Street. Tänk vilket ess i ärmen det skulle vara att kunna dansa. Som när man går på kroken. Det skulle ju vara världens lyx om man kunde dra till med lite feminim moves på dansgolvet!


Igår natt kom jag hem sent från Göteborg efter en konsert med Tommy Nilsson.
Vilken sångare. Där snackar vi om någon som verkligen har en sångröst och inte behöver en pitchmaskin för att sätta tonerna där de ska.
Jag har varit ganska stressad på senaste så det var skönt att sitta ner i en timme och lyssna på skönsång och jullåtar. Brukade vara ganska anti alla typiska jullåtar som spelas heta varje jul om och om igen, men Tommy gjorde det riktigt bra! Det var en bra kväll med många trevliga personer!

Gårdagens citat:- Hoppas jultomten kommer med dig hem till mig snart

Dagens bekännelse

Jag skulle köpa julklappar till en kompis idag och tänkte improvisera ihop någonting.
In på Lindex, hittade underbara halsband och örhängen och köpte dessa. I sytfte att de skulle slås in och ges bort.
När jag kommer hem så sitter jag och fingrar på julklapparna. Provar dem. Skamset.Tar av mig de och lägger tillbaka det i Lindex påsen. Ångrar mig. Tar upp dem. Fingrar lite till. Överväger tanken. Slår bort tanken och skäms. Lägger tillbaka sakerna i påsen.
Nu sitter jag här...med halsband och örhängen på mig.
Jaha...typiskt...får åka tillbaka in till stan imorgon. Men jag får nog tvinga fram en önskelista innan jag åker och handlar som säger ingående och detaljerat exakt vad som ska köpas. Att improvisera har visat sig vara en svår konst som jag inte kan hantera.

My precious..

Dag 2 - Ett ögonblick

Det var ett minst sagt speciellt ögonblick att se sig själv, tolv år gammal, på lokal tv i en reklamsnutt där jag skulle spela "full ungdom" tillsammans med Emma. Min kompis hade fått i sig en aning för mycket vuxendricka och hade spytt upp sin tarms innehåll ute på trottoaren i ett mörkt parkeringshus. Spyan var i själva verket ärtsoppa utspätt med vatten men tro mig, det såg vidrigt ut. Tack och lov stank det inte fullt så illa som en fyllespya gör. Vi satt i Willys parkeringshus klockan nio på kvällen och spelade in videoklippet som skulle visas runt om i regionen och som tack för att vi ställde upp på kampanjen så fick vi 300 kronor att spendera på JC. Kampanjen handlade om ungdomar men riktade sig mot vuxna, att inte köpa ut åt sina barn.
Jag är själv uppväxt i ett hem där vi har respekt för alkohol men ingen av oss är nykterister vs alkholister. Vi är väl som vanliga medelsvenssons som uppskattar det till maten och till fest.
Men då, när jag var 12, så var jag så anti alkohol som man kan bli. Jag förknippade sprit med de puckade brudarna i skolan som använde alkohol som en statussymbol.
"Hej, jag dricker, se vad cool jag är"

I kampanjen fick jag även spela in ett röstklipp som skulle spelas på radion, återigen i samma syfte.
"Skön stil morbror Johnny, du fixade vodka åt hela gänget"
När kampanjen väl kom ut i media kändes det stort. Jag har alltid drömt om att få jobba inom media och för mig var det en början på någonting. (detta någonting blev visserligen inte så mycket, haha)
Klasskamraterna började hacka på en, började ställa en massa frågor om mig och mina alkoholvanor.
Töntstämpeln i pannan var ett faktum. De coola tjejerna drack, de fjantiga gjorde kampanjer i mot det.
Det började spridas rykten i skolan. Alltifrån att våra föräldrar mutade oss med en massa pengar om vi medverkade i reklamen till det att vi hade mutat oss till "rollerna" i reklamfilmerna för att få synas.
Folk snackade om "rikedomar" vi tjänade på den här videon som spelades om och om igen på tv och som hördes ibland upp till 3 gånger om dagen på radion.
Ett presentkort på JC, det var vad vi fick. Men de negativa ryktena sprider sig dubbelt så snabbt än de som är sanna.

Igårkväll satt jag och mamma framför tv:n och åt Ahlgrens bilar och pratade om skolan när jag helt plötsligt hör min egen röst i högtalarna.
"Skön stil morbror Johnny, du fixade vodka åt hela gänget..."
Tänk att denna video spelas än idag, sex år senare. Tack och lov är man, precis som videon, en aning äldre och en aning mer van vid frågorna som uppkommer från de som känt igen mig från tv:n.

Oavsett vad folk säger nu så kan jag se tillbaka på det och skratta åt det. Jag står fortfarande fast vid min åsikt att folk gör vad de vill med sina liv så länge de inte försöker pressa på andra att göra detsamma.
Alkoholtrenden bland ungdomar, som är ett starkt grupptryck som få står i mot, är skrämmande. Jag vill inte vara en del utav den. Dricker jag så gör jag det för att jag vill det. Inte för någon annans skull, punkt slut.

Envy, a deadly sin

Tänk om man kunde leva ett helt liv utan avundsjuka. Jämförelse är nödvändigt, i alla fall i mitt liv, för det får mig att utvecklas och vilja bli bättre. Men varför måste jag känna mig otillräcklig så fort jag inte når upp på den nivå som jag anser att andra befinner sig på? Avundsjuka är verkligen en dödssynd. En känsla som äter en inifrån och ut och tar fram det allra sämsta hos en själv.
Jag blir inte avundssjuk på vem som helst eller på vad som helst. Men idag var jag så avundssjuk att mitt hjärta nästan exploderade av så många överflödiga känslor.
Musik är något som är induviduellt och skiljer sig från person till person, men när man går i en så superbegåvad klass som i min så är det svårt att undvika att jämföra sig. Ännu svårarare är att lära sig att inte bli avundssjuk.
Idag hade vi julkonsert, lika stämningsfullt och vackert som alltid. Men återigen, precis som under de andra föreställningarna, så tänker jag tanken:
- Varför finns det inte fler solo-nummer?
Jag vet att det är fler som önskar att de fick ett tillfälle att uppträda men det finns inte alltid tid för det. Om jag fick en önskan för de framtida elever som ska gå samma linje som mig så är det att fler tillfällen för musikuppträdanden ska skapas och att alla som vill ska få tillfälle att framföra någon låt.
Det tror jag betyder mycket!

Jag hoppas att tomten hittar hem till oss i år!

Dag 1 - Om mig

När jag var liten var jag ganska ensam. Jag hade en barndomskompis sedan spinkiga månadsgamla ben som jag lekte med ganska ofta. Barbies var vår favoritsyssla och vi satt ofta i timmar och kammade håret och bytte kläder på dem. Alla ville vara ihop med Ken-dockan, men det fanns olyckligtvis bara en. Därför fick han vara otrogen ganska ofta.
Som liten hade jag ofta beskydd från storebrorsan och även om jag vet att han hatade det, så hängde jag efter honom och hans kompisar för att inte känna mig lika vänfattig. Dem gillade mig inte speciellt mycket så jag hamnade ofta i slagsmål med knytnävsslag, sparkar och rivmärken.
Jag hade i och för sig flera vänner på gatan, alla yngre än mig. Även om jag kom bättre överens med vissa utav dessa personer än andra utav dem så hade dem fortfarande andra vänner som de hellre lekte med än mig.
Jag var nog ganska elak som liten. Mitt dåliga självförtroende gjorde att jag var tvungen att trycka ner andra för att hävda mig själv. Kanske för att jag själv var van vid att bli nyttjad på det sättet.
På skolgården var jag själv. Jag fick inte vara med att hoppa hopprep, spela innebandy på alla raster och när vi spelade fotboll så blev jag alltid vald sist (förutom när jag blev lite poppis bland några killar, då steg min status och jag blev vald bland de tio första). Jag blev lite utav en pojkflicka. Gillade att bära brorsans oversize kläder och var inte rädd för att skita ner mig på skolgården. Jag använde aldrig klänning eller kjol.
Idag är det lite motsats faktiskt. Jag älskar klänningar och kjolar, blusar, toppar och högklackat är helt underbart (dock går jag i de som en kratta). Jag har fortfarande ett självförtroende som brister, jag suger åt mig negativ kritik som en svamp och tänker alltför ofta vad andra tycker och tänker om mig. Det har blivit bättre med det under gymnasietiden och jag tror mycket beror på min klass som är så full av starka, självständiga individer. Det blir som ett grupptryck.
Mina bästa sidor är nog ändå att jag är glad, humoristisk och att jag ofta får min beskrivningar om mig själv att låta som en dejt-insändare. Så det är nog bäst att jag slutar prata positivt om mig själv!
Idag har jag tre närmare vänner som jag umgås med, en utav dem är min Barbie-kompis Emma och de andra två är mina f.d band-medlemmar Tess och Anna.
Det där bandet blev det inte så mycket av. Vi var fyra tjejer som ville bli ett berömt tjej-rock-band (i alla fall så var det min dröm då) men vi satt hellre och åt tekakor med ost och drack multivitamin juice än att repa nya låtar som vi ändå inte fick ihop när trummor, bas, gitarr och sång skulle sättas ihop.
Även om bandet försvann ungefär lika snabbt som det uppkom så är musiken fortfarande en stor del av mitt liv. Jag sjunger ofta och kanske hellre än bra, som man brukar säga, går på ett musikgymnasium med helt fantastiska människor och har ingen aning om vad framtiden ska innehålla.
En pojkvän, ett jobb och en egen liten lägenhet inredd med IKEA möbler och second-hand prylar vore inte dumt...låter inte dumt alls faktiskt!

Inlägg nr 2

Nej. Det är svaret.
Ni tror att jag redan fått bloggtorka, men det är inte riktigt sant.
Det här är snarare något som jag tycker verkar ganska spännande, om inte  det så är det minst sagt en "kom-igång" anledning.

Dag 01-Om mig
Dag 02-Ett ögonblick
Dag 03-Något som får mig att le
Dag 04-Mina föräldrar
Dag 05-Min bästa vän
Dag 06-Det här gör mig imponerad
Dag 07-Det här ångrar jag
Dag 08-Min första kärlek
Dag 09-Det ni inte visste om mig
Dag 10-En att-göra-lista innan jag dör
Dag 11-Mina syskon
Dag 12-I min handväska
Dag 13-Min nuvarande kärlek
Dag 14-Det här lyssnar jag på
Dag 15-Ett annat ögonblick
Dag 16-Det här tycker jag om
Dag 17-Mitt favoritminne
Dag 18-Min utbildning/jobb/skola
Dag 19-Det här får mig att gråta
Dag 20-Det här får mig att må bättre
Dag 21-Mina drömmar
Dag 22-Favoritplagget ur min garderob
Dag 23-Min tro
Dag 24-Det sjukaste jag gjort
Dag 25-Min favoritplats
Dag 26-Mina rädslor
Dag 27-Det här är jag beroende utav
Dag 28-Det här saknar jag
Dag 29-En förebild
Dag 30-Ett sista ögonblick

Introduktion

Jag heter Anna, föddes år -92 en september kväll kl.18:18.
Till sommaren tar jag studenten och ger mig ut i livet på egen hand. Jag står handfallen just nu, har inga planer, inga framtidsdrömmar som skriker efter att få uppfyllas. Att ta livet som det kommer har aldrig varit ett motto för mig, men jag tror att det är en egenskap som börjar växa fram allt mer.
Jag hoppas bara inte att det personfierar mig. Att vara ambitiös och duktig har följt mig sedan högstadiet och har sedan dess stått skrivet i pannan på mig.
Jag är en pessimist som vill vara optimistisk, det är därför jag ofta kallar mig själv för en possomist. Att ta saker och ting med en klackspark är ett mål i mitt liv men jag har lätt för att hänga upp mig på smådetaljer och sedan klänga fast vid dessa med så mycket tankekraft att sömnen blir lidande.
Jag sover gärna och länge, framför allt på helgerna, har rysligt dåligt morgonhumör men är bra på att låtsas vara pigg och glad när vänner sover över. Mina föräldrar har tyvärr ingen garanti att möta ett leende vid frukostbordet. Väckarklockan är min värsta fiende men soffan i vardagsrummet med flicefält är min favoritplats. Framför allt på vintern då vi tänder den öppna spisen!
På tal om jul så älskar jag Sverige för dess fyra årstider. Jag kan inte tänka mig ett liv på en plats där allting är detsamma året runt. Jag gillar förändringarna och de nya färgerna som fyller naturen och som blir ett avbrott i den hektiska vardagen. Efter Sverige framför jag solsemestrar framför skidsemestrar. Kanske beror det på att jag har lättare att kollidera med en gran än att hålla mig kvar i slalombacken.
Jag lever ett ganska stillsamt liv dock. Jag hoppas på lite mer fart och fläng till sommaren när jag kastar skolböckerna i den öppna spisen och fokuserar mer på att leva än att få ett MVG på betygspappret.

Hoppas ni vill följa mig!