När godiset kallar mitt namn

Tog mig i kragen, åkte in till polisstationen och skaffade mig ett nytt pass i eftermiddags. Jag ser drogad ut. Undra om det är så jag ser ut i andras ögon i vanliga fall också?

Har inte packat upp resväskan än. Den står kvar på mitt rum, som om jag vore redo att kliva utanför dörren och åka iväg vilken sekund som helst igen. Det vore inte fel. Inte fel alls.

Mina bilder som jag tänkte publicera här på bloggen blev ganska fail. Tänk om jag kunde visa er bilder ifrån mitt minne istället. Då hade ni kanske förstått vad jag menar när jag säger att jag är förälskad i staden. Men mina bilder förmedlar snarare:
"Annas lilla tripp ut till Värsås och sedan vidare till Hjo"Känns inte så värt att visa det. Ska överväga tanken i alla fall. Kanske går att fixa lite i PS så att det liknar Skottland litegrann i alla fall.

Här har ni en härlig bild från mitt förra pass. Han i tullen sa åt mig att skaffa ett nytt pass snarast för att han kunde inte känna igen mig när han jämförde bilden från passet med krullhuvudet på andra sidan glasrutan (det vill säga mig). Trevlig var han, så han kallade mig aldrig krullhuvudet, det är mitt egna smeknamn. Hur som helst, om några få arbetsdagar har jag ett sprillans nytt foto i handen istället. Känns ganska bra att ha ett fräscht pass till sommaren. Vill ta studenten nu så jag kan leva lite!

//Men lita på mig. Om någon månad eller två sitter jag här på bloggen och gnäller om hur livrädd jag är, och hur stor och hotfull världen ter sig mot mig som inget vet och inget kan. Haha! Jag känner mig själv ganska väl.
Woops! Nu hörde jag godispåsen kalla mitt namn! Måste gotta mig lite! Ha det!