Haha, låter dramatiskt i mina öron, ni tycker troligen att det är fjantigt.
I alla fall så tog jag mig en liten tur alldeles själv med bilen och det kändes, jag vet inte hur jag ska beskriva det, som en lättnad men också läskigt. Jag är van vid att någon sitter bredvid, påpekar saker och gör mig uppmärksam. Nu var det bara jag...och jag kände väl att jag kanske saknade ett eller två par ögon som annars funnits där. Hur som helst är känslan hel läcker, JAG HAR KÖRKORT!
Jag trodde inte att det skulle vara en så stor sak, jag tyckte inte att det var en så himla BIG DEAL tidigare, men jag kom på min egen förnekelse när jag satt i skolan på morgonen imorses och trodde att jag skulle kräkas av nervositet.
Mina klasskamrater var intuttade att jag skulle till tandläkaren och jag ville inte avslöja mina planer först än jag fått mitt körkort (vilket jag inte kunde veta om jag skulle få eller inte).
Hur som helst traskade jag iväg till vägverket med skyhög puls och en snurrande mage.
"Snart spyr jag, snart spyr jag" tänkte jag och skickade ett sms till Emma i ett försök att lugna ner mig.
Det hjälpte, tack Emma för stöttande sms, det var behövligt! (min mobil är på när det är din tur) :)
Hur som helst var Göran, uppkörningsläraren, en hel go person som var allt annat än elak, sträng och tystlåten!
Alla har nog inte samma tur att få en sådan trevlig person bredvid sig som går att vara naturlig och avslappnad med. För det kan jag väl säga, att är det något man ska tänka på så är det att slappna av!
Nu när jag tänker efter...så kan jag ju lika gärna avslöja det pinsammaste som hände under uppkörningen.
Vi hade testat bromsarna och Göran säger:
"Nu kan du backa ut och köra ut i cirkulationsplatsen där borta"
Så jag backar ut, stiligt, självsäkert, känner att jag banne mig kan det här!
Pruttelitdutt...bilen dog....kärringastopp när jag skulle ta de första rullande hjulen i lodrät riktning framåt.
Jag började skratta, lite smått hysteriskt eftersom självförtroendet som kommit till mig rann av mig lika snabbt som den uppenbarat sig.
"Bra start!" anmärkte han.
Sen skrattade han och sa att det var normalt och att jag dessutom körde en helt ny bil.
Hur som helst, till er som läser och vet att ni kommer köra upp någon gång framöver, take it easy! Det blir aldrig bättre av att stressa upp sig och bli ofokuserad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar