För endast ett fåtal timmar sedan vaknade jag upp i ett små kyligt hotellrum med högt i tak och vita väggar. Elementet strulade, även den här morgonen, och utanför föll ett tätt regn.
Vädret är inte bra i Skottland, det regnar ofta, har vi fått höra från dem som bor där. Trodde ärligt talat att jag längtade till värme men nu sitter jag här i köket i Sverige där solen skiner på små snötoppar som ännu inte smält utanför fönstret. Jag längtar tillbaka. Mer än vad jag någonsin önskat mig tillbaka till ett land förut.
I vanliga fall brukar jag ändå tycka att det är ganska skönt att få bege sig hem igen efter några dagar/närmare en veckas semester utomlands. Nu kände jag näst intill en ångest över att behöva återvända hit igen.
Om de på hotellet erbjudit mig jobb där, sagt att; du kan bo i källaren och leva på ost och brödsmulor. Då hade jag tagit den chansen, utan att blinka.
Edinburgh, staden hjärtat numera slår för. Killar i kilt = Sexy, även om man kan tro att det verkar omanligt och konstigt. Staden = Underbar.
Bilder kommer väl senare, precis som en uppdatering om vad jag har haft för mig medan jag befunnit mig i det vänstertrafikerade landet Skottland.
Men just nu har jag verkligen ingen lust. Känner mig nedstämd. Tankarna på att skolan börjar igen, att man är kvar i Skövde (av alla städer) och att mejlen ännu står tom från rekryterare gör mig besviken. Besviken, trött och nedstämd.
Ska nog gå till polisen och skaffa mig ett nytt pass nu, har fått anmärkningar om att jag inte riktigt är mig lik. Nej...man brukar förändras inom loppet av 6 år.
Förlåt för ett tröttsamt inlägg. Orkar inte riktigt skriva på ett mer socialt sätt idag.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar