Dag 17 - Mitt favoritminne

Oj, svårt. Jag favoriserar inte minnen. Dessutom är jag ganska glömsk också och när jag väl ska komma ihåg ett minne så kommer jag aldrig på något bra att skriva om.

Ett minne som alltid får mig att le är dagen då solen sken så starkt år 2009 och det sceniska projektet hade dragit igång med dunder och brak. Så fick lärarna för sig att ge oss några timmar ledigt under de hektiska repetitionerna och de flesta eleverna blev ganska handfallna. Ingen ville vara kvar i skolan men samtidigt skulle det ta onödigt lång tid att åka hem. Jag och några härliga människor (jag tror vi var 6-7 personer) drog hem till mig, kokade pasta, gjorde jordgubbssaft och la oss ute på min altan i stekhet sol och bara låg där som ormar i vårsolen med musik i bakgrunden! Det kanske inte är något särskilt minne, men jag minns att jag kände mig så lättad och lugn den dagen.

Dagen då vi slutade högstadiet. En blandad känsla av rädsla men också frihet. För det första skulle jag lämna den sämsta klassen jag någonsin gått i (även om den också hade många rara människor i den) men för det andra så skulle jag för en gång skull gå en linje då mitt intresse matchade mina studier. Musik.

När jag sjöng på min kusins bröllop och hon började gråta. Det värmde i hjärtat att kunna beröra henne. Några veckor senare fick jag ett kort där hon tackade för att jag "gett henne och hennes man en låt som de numera kallar sin egen". Jag sjöng - utan dina andetag, original av Kent.

Jag har antagligen tre miljarder fler minnen som jag tycker är värda att nämna men jag är seg i kolan och kommer verkligen inte på något just nu! Har ni något minne med mig som är speciellt??