Ja, just det ja, jag skulle ha visat upp mina fynd från gårdagen. Det får bli en annan dag när kameran halkar fram från sin dammiga hylla.
Hur som helst har dagen varit kass. Superkass. Men jaja, bättre dagar står på kö, det är bara att mata fram dem.
Idag fick jag ett klipp i min mail. Ett litet klipp som gjorde mig glad, men också missnöjd.
Glad, för att jag vet att jag slet som ett djur för att gå upp på scenen och göra det framträdandet. Missnöjd för att det inte låter något vidare. Två popcornkorn av sex möjliga!
Jag hade varit sjuk i två veckor, ungefär samma halsproblem som jag har nu, och kunde inte öva ordentligt inför klasskonserten. Jag gick upp på scenen ändå med världens halsont, så med tanke på omständigheterna så borde jag vara ganska nöjd med resultatet. ok, möjligtvis tre popcornkorn av sex möjliga! :)
Ni får gärna ta del av det. Min terapi.
– Anna B och Linnéa G.m4v
måndag 28 februari 2011
söndag 27 februari 2011
Ajajaj, sa plånboken
Fika med Emma på stan idag. Alltid lika trevligt!
Känns otroligt vuxet att åka runt själva i bilen utan någon som påpekar att man ska hålla mer till höger eller sätta på blinkersen lite tidigare!
Dessvärre gjorde vi det stora misstaget och åkte till Cassels....
Jaja, plånboken kanske gråter, garderoben kräks, men jag är nöjd med mina köp!
Bilder kommer senare! ;)
Känns otroligt vuxet att åka runt själva i bilen utan någon som påpekar att man ska hålla mer till höger eller sätta på blinkersen lite tidigare!
Dessvärre gjorde vi det stora misstaget och åkte till Cassels....
Jaja, plånboken kanske gråter, garderoben kräks, men jag är nöjd med mina köp!
Bilder kommer senare! ;)
fredag 25 februari 2011
SO....we'll meet again...
Det första jag gjorde när jag klev upp var att möta min fiende. Det tog sin tid, men resultatet är silkeslen hud som en bebisrumpa!
Jag har suttit hemma och knepat hela dagen i stort sett. Dels på läxor och dels på bloglayout. Projektarbetet har flytit på under dagen, men det är en del kvar trots allt.
Som ni märker är jag lite nischad av ögon och ansiktsuttryck. Egentligen trivs jag ganska bra med den jag har men ändå så vill jag ha någonting nytt här på bloggen.Vad tycks? Jag kan inte bestämma mig.
Jag har suttit hemma och knepat hela dagen i stort sett. Dels på läxor och dels på bloglayout. Projektarbetet har flytit på under dagen, men det är en del kvar trots allt.
Som ni märker är jag lite nischad av ögon och ansiktsuttryck. Egentligen trivs jag ganska bra med den jag har men ändå så vill jag ha någonting nytt här på bloggen.Vad tycks? Jag kan inte bestämma mig.
torsdag 24 februari 2011
Pimp my blog
Morgondagens projekt? Pimp my blog. Sugen på förändring, göra det lite mer hemtrevligt, men det brukar oftast få motsatt effekt när jag ger mig på sådana komplicerade saker.
Dag 17 - Mitt favoritminne
Oj, svårt. Jag favoriserar inte minnen. Dessutom är jag ganska glömsk också och när jag väl ska komma ihåg ett minne så kommer jag aldrig på något bra att skriva om.
Ett minne som alltid får mig att le är dagen då solen sken så starkt år 2009 och det sceniska projektet hade dragit igång med dunder och brak. Så fick lärarna för sig att ge oss några timmar ledigt under de hektiska repetitionerna och de flesta eleverna blev ganska handfallna. Ingen ville vara kvar i skolan men samtidigt skulle det ta onödigt lång tid att åka hem. Jag och några härliga människor (jag tror vi var 6-7 personer) drog hem till mig, kokade pasta, gjorde jordgubbssaft och la oss ute på min altan i stekhet sol och bara låg där som ormar i vårsolen med musik i bakgrunden! Det kanske inte är något särskilt minne, men jag minns att jag kände mig så lättad och lugn den dagen.
Dagen då vi slutade högstadiet. En blandad känsla av rädsla men också frihet. För det första skulle jag lämna den sämsta klassen jag någonsin gått i (även om den också hade många rara människor i den) men för det andra så skulle jag för en gång skull gå en linje då mitt intresse matchade mina studier. Musik.
När jag sjöng på min kusins bröllop och hon började gråta. Det värmde i hjärtat att kunna beröra henne. Några veckor senare fick jag ett kort där hon tackade för att jag "gett henne och hennes man en låt som de numera kallar sin egen". Jag sjöng - utan dina andetag, original av Kent.
Jag har antagligen tre miljarder fler minnen som jag tycker är värda att nämna men jag är seg i kolan och kommer verkligen inte på något just nu! Har ni något minne med mig som är speciellt??
Ett minne som alltid får mig att le är dagen då solen sken så starkt år 2009 och det sceniska projektet hade dragit igång med dunder och brak. Så fick lärarna för sig att ge oss några timmar ledigt under de hektiska repetitionerna och de flesta eleverna blev ganska handfallna. Ingen ville vara kvar i skolan men samtidigt skulle det ta onödigt lång tid att åka hem. Jag och några härliga människor (jag tror vi var 6-7 personer) drog hem till mig, kokade pasta, gjorde jordgubbssaft och la oss ute på min altan i stekhet sol och bara låg där som ormar i vårsolen med musik i bakgrunden! Det kanske inte är något särskilt minne, men jag minns att jag kände mig så lättad och lugn den dagen.
Dagen då vi slutade högstadiet. En blandad känsla av rädsla men också frihet. För det första skulle jag lämna den sämsta klassen jag någonsin gått i (även om den också hade många rara människor i den) men för det andra så skulle jag för en gång skull gå en linje då mitt intresse matchade mina studier. Musik.
När jag sjöng på min kusins bröllop och hon började gråta. Det värmde i hjärtat att kunna beröra henne. Några veckor senare fick jag ett kort där hon tackade för att jag "gett henne och hennes man en låt som de numera kallar sin egen". Jag sjöng - utan dina andetag, original av Kent.
Jag har antagligen tre miljarder fler minnen som jag tycker är värda att nämna men jag är seg i kolan och kommer verkligen inte på något just nu! Har ni något minne med mig som är speciellt??
2 timmar på badet avverkade och jag har hunnit med det jag velat; simlängder med både bröstsim, ryggsim och crawl, bastu och stretching. Känner mig som en ny människa. Det gör jag ganska ofta efter att jag tränat. Halsen känns konstigt nog Bättre (?) men imorgon blir det väl tusen gånger värre för att jag inte kunde hålla mig hemma längre!Dessutom har jag fått en simkompis! Jag och Bea ska börja simma ihop någon gång i veckan så ofta vi hinner.Yippie!! :)
När jag kom tillbaka till skåpet hade jag fått cirkus tretton sms. Helt sjukt! Så många får jag ju inte ens på en vecka!! Haha! Trevligt trevligt.
Nu har jag och pappa åkt till Lidl och köpt fredagsgodis. Imorgon blir det heldag hemma med plugg,plugg,plugg,plugg,plugg. Men först och främst innan jag går upp imorgon...låång sovmorgon. Det ska jag unna mig!
När jag kom tillbaka till skåpet hade jag fått cirkus tretton sms. Helt sjukt! Så många får jag ju inte ens på en vecka!! Haha! Trevligt trevligt.
Nu har jag och pappa åkt till Lidl och köpt fredagsgodis. Imorgon blir det heldag hemma med plugg,plugg,plugg,plugg,plugg. Men först och främst innan jag går upp imorgon...låång sovmorgon. Det ska jag unna mig!
Dagens outfit
Jag fick fint beröm från klasskamraterna när jag kom till skolan idag. Det är inte vanligt att bli uppmärksammad för sina kläder i min klass för de flesta är så fina varje dag med hippa och coola kläder som de hittat på diverse olika ställen. Vi har H&m-fans, secondhand-mysare till JC-lirare och det gör att vi har ett dussintal olika klädstilar i klassen. Det kändes kul att få så mycket ros från kamraterna
när man fick ork nog att klä upp sig lite inför skoldagen.
Jag har varit så trött och sliten de senaste dagarna sen förkylningen nockade mig men idag kom jag upp i tid, duschade, klädde på mig och fann att jag hade tid över till att sminka mig och lägga extra tid på att se bättre ut än en nyvaken koalabjörn.
Jag har varit så trött och sliten de senaste dagarna sen förkylningen nockade mig men idag kom jag upp i tid, duschade, klädde på mig och fann att jag hade tid över till att sminka mig och lägga extra tid på att se bättre ut än en nyvaken koalabjörn.
Förresten så vill jag tacka för de fina kommentarerna på min blogg för mitt inlägg "om du har tio minuter över". Det värmer gott att läsa det och man får lite boots! Tack!
onsdag 23 februari 2011
Vackert
USA:s hårdaste
Jag sitter här med familjen och tittar på kanal National Geographic Channel där programmet USA:s hårdaste visar. Jag såg nyss någonting som precis rörde mig in i själen. Så vackert, vackert men tragiskt.
På fängelset Sterling Correctional Facility sitter män inlåsta på livstid. Det vill säga, de ska sitta där tills de ruttnat bort. Fängelset fick ett erbjudande som "aktivitet" för fångarna. Att träna hundar.
Dessa hundar tillhör bottenskrapet (precis som fångarna som är inne för diverse grymma och hänsynslösa brott, enligt samhället) som blivit dåligt behandlade, misshandlade och utnyttjade och som hotas att avlivas om de inte blir "bättre" och mindre aggressiva.
På detta fängelse startade man ett program där de fångar som sköter sig bra får chansen att ta i mot en sådan hund och träna denna till att bli en välskött och lydig hund.
På gården ser man stora tuffa killar med tatueringar och muskler rulla runt på marken med hundarna, prata till dem med gulliga röster och krama om dem.
En fånge säger:
"Tack vare hundarna blir vi fångar mer stabila och lugna"
Alla trodde att detta program skulle misslyckas. Att hundarna skulle fara ännu värre till i händerna hos fångarna. Men hundarna är rehabilitering för fångarna och hundarna blir de raraste, vänligaste och mest lydiga hundarna som kan en hel del kommandon utan krångel.
Dessa hundar skulle varit döda om det inte vore för fångarna.
När hundarna är fulltränade får adoptionsfamiljer komma och köpa hundarna. Detta är det jobbiga för de intagna som måste se sin bästa vän lämna området.
Sorgligt men vackert. Vissa människor har helt enkelt hamnat fel i samhället bland fel människor men är mjuka, rara människor med massa värme inombords. Jag blir rörd av sådana här saker!!
Jag sitter här med familjen och tittar på kanal National Geographic Channel där programmet USA:s hårdaste visar. Jag såg nyss någonting som precis rörde mig in i själen. Så vackert, vackert men tragiskt.
På fängelset Sterling Correctional Facility sitter män inlåsta på livstid. Det vill säga, de ska sitta där tills de ruttnat bort. Fängelset fick ett erbjudande som "aktivitet" för fångarna. Att träna hundar.
Dessa hundar tillhör bottenskrapet (precis som fångarna som är inne för diverse grymma och hänsynslösa brott, enligt samhället) som blivit dåligt behandlade, misshandlade och utnyttjade och som hotas att avlivas om de inte blir "bättre" och mindre aggressiva.
På detta fängelse startade man ett program där de fångar som sköter sig bra får chansen att ta i mot en sådan hund och träna denna till att bli en välskött och lydig hund.
På gården ser man stora tuffa killar med tatueringar och muskler rulla runt på marken med hundarna, prata till dem med gulliga röster och krama om dem.
En fånge säger:
"Tack vare hundarna blir vi fångar mer stabila och lugna"
Alla trodde att detta program skulle misslyckas. Att hundarna skulle fara ännu värre till i händerna hos fångarna. Men hundarna är rehabilitering för fångarna och hundarna blir de raraste, vänligaste och mest lydiga hundarna som kan en hel del kommandon utan krångel.
Dessa hundar skulle varit döda om det inte vore för fångarna.
När hundarna är fulltränade får adoptionsfamiljer komma och köpa hundarna. Detta är det jobbiga för de intagna som måste se sin bästa vän lämna området.
Sorgligt men vackert. Vissa människor har helt enkelt hamnat fel i samhället bland fel människor men är mjuka, rara människor med massa värme inombords. Jag blir rörd av sådana här saker!!
En gaffel i näsan är vad du förtjänar
Lyckades välta omkull min lilla ljuskupa med stenar i när jag skulle rätta till den sneda duken så att största delen hamnade på golvet.
I skolan väntade prov i Svenska C då vi under 3 lektioner ska skriva någon typ av novell (utan tillåtelse att jobba på det hemma). Tror det kommer gå skit framöver på den uppgiften. Jag har svårt att tro att jag skulle vara nöjd med det jag skrev idag nästa vecka.
Efter svenskan skulle vi ha Engelska C men vår lärare är sjukskriven och har ersatts av någon annan. Det är ju inte riktigt detsamma under de lektionerna längre, som dragen slutsats. Efter det blev det lunch och efter lunchen fick vi gå på stråkkonsert. Det var mycket klassisk musik och inte riktigt sådant som jag själv alltid lyssnar till men trots det så kan man väl visa respekt? Nej, det tyckte inte den klassen från Västerhöjd som satt och skratta och prata obehindrat och rakt ut under konserten. Är det några som ska få tummen ner så är det människor som inte har någon som helst jäkla respekt för andra människor (och framför allt inte för deras konst)! Om man tycker att det är dåligt så kan man väl resa på den lilla stjärten och studdsselistuddsa ut istället för att trycka ner den som står på scen och gör sitt bästa?
Nej, ibland har man bara lust att trycka upp en fet gaffel i näsan på sådana människor.
Nu väntar jag på att projektgruppen ska komma över så att vi kan få färdigt vår lilla bok. Jag tror den kommer bli ganska bra, men det är mycket arbete kvar. Tack och lov är jag i stort sett klar med mina artiklar, men det är mycket småfix och småpill som ska till rätta innan jag kan säga att jag är K-L-A-R. Om dryga 10 veckor så är det över!
tisdag 22 februari 2011
Djurpolisen
Hemma idag igen, mår sämre än igår med halsont och yrselkänsla.
På Animal Planet visas Djurpolisen och jag blir berörd ända in i benmärgen.
Jag blir så upprörd!
Jag gråter och skrattar (vid lyckliga slut) om vart annat, mest gråt. Hur kan människor vara så själslösa och så egoistiska att de behandlar andra liv så?
På min uppkörning sa läraren som jag åkte med:
- När man väljer en levnadspartner så ska man titta på hur personen behandlar djur. Hur man behandlar andra liv säger mycket om en människa.
Sant så sant.
På Animal Planet visas Djurpolisen och jag blir berörd ända in i benmärgen.
Jag blir så upprörd!
Jag gråter och skrattar (vid lyckliga slut) om vart annat, mest gråt. Hur kan människor vara så själslösa och så egoistiska att de behandlar andra liv så?
På min uppkörning sa läraren som jag åkte med:
- När man väljer en levnadspartner så ska man titta på hur personen behandlar djur. Hur man behandlar andra liv säger mycket om en människa.
Sant så sant.
Djur har också rättigheter
måndag 21 februari 2011
Förändring
 |
| Vackra Ella |
Jag funderar på att tona håret igen men som vanligt velar jag. Vilken färg? Blond, naturligt, mörk brunt, svart? Måste nog suga på den karamellen ett tag till innan jag bestämmer mig.
Dag 16 - Det här tycker jag om
- Grillkvällar med familjen på altan med solnedgången i ryggen och radion på låg nivå som bakgrundsmusik
- Choklad (gärna med fyllning, typ tranbär, jordgubb, citron, havssalt)
- Musik (det mesta faktiskt)
- Att känna sig fräsch
- Vänner
- Pirr i magen (av gott slag)
- MVG
- Semester / Lov
- Jordgubbar på sommaren
- Shorts på sommaren över brunbrända ben
- Högklackade skor
- Programmet Så mycket bättre och Top Model
Sick.
Orkade inte gå till skolan idag. Har ännu inte lyckats lista ut om det är ond hals, huvudvärk, lathet eller stress som håller mig hemma idag. Oavsett vad så vill jag inte tillbaka dit igen.
Jag har suttit hemma och gjort läxor i princip hela dagen och ändå känns det som om jag inte kommit någon vart i labyrinten av läxhögar. Jo visst, en artikel skriven och ytterligare en påbörjad. Tommy Körberg är en intressant människa, det är inte det att jag har tråkigt när jag lyssnar igenom intervjuerna, tvärtom, men jag är seg i kolan och när jag ska skriva artiklarna så gör jag inte musikerna rättvisa längre. Så känns det. Så är det.
Nu ska jag äta, få lite energi, fortsätta arbeta, tänka på sol, tänka på sandstrand, tänka på student, choklad, friskis och svettis, nyrakade ben, tom kalender och njuta! Gör detsamma vett jag, det hjälper!
Åtminstone för mig. Ett litet leende på läpparna när det känns så jobbigt, det underlättar.
Jag har suttit hemma och gjort läxor i princip hela dagen och ändå känns det som om jag inte kommit någon vart i labyrinten av läxhögar. Jo visst, en artikel skriven och ytterligare en påbörjad. Tommy Körberg är en intressant människa, det är inte det att jag har tråkigt när jag lyssnar igenom intervjuerna, tvärtom, men jag är seg i kolan och när jag ska skriva artiklarna så gör jag inte musikerna rättvisa längre. Så känns det. Så är det.
Nu ska jag äta, få lite energi, fortsätta arbeta, tänka på sol, tänka på sandstrand, tänka på student, choklad, friskis och svettis, nyrakade ben, tom kalender och njuta! Gör detsamma vett jag, det hjälper!
Åtminstone för mig. Ett litet leende på läpparna när det känns så jobbigt, det underlättar.
söndag 20 februari 2011
Om du har 10 minuter över
Jag tänker inte ursäkta min video, mina små falska toner som slinker in lite då och då och mina kanske udda låtval. Jag säger inte förlåt för fläkten som surrar i bakgrunden eller fingrarna som snubblar över gitarrhalsen.
Jag säger: Lyssna på egen risk
Jag säger: Lyssna på egen risk
lördag 19 februari 2011
Drömmar
Idag packade jag upp resväskan. Kände mig sorgsen. Tung. Hur kan man längta bort när man precis kommit hem och hur kan man vara så fast i sitt tankesystem att man inte kan ställa om igen?
Hej och välkommen hem Anna, här är ditt hem, här är ditt liv.
Svårt att acceptera.
Hej och välkommen hem Anna, här är ditt hem, här är ditt liv.
Svårt att acceptera.
Träffade Emma idag, kändes mycket bättre då. Vi åkte till maxi och köpte godis, diskuterade semester och studenten. Imorgon ska jag träna och plugga. Finna rytmen igen och komma tillbaka till jorden.
Lov är skönt, men lov är inte bra; Längtan bort blir så mycket större då.
Tack och lov att studenten står och knackar en starkare och starkare på axeln. Då ska jag härifrån.
Lov är skönt, men lov är inte bra; Längtan bort blir så mycket större då.
Tack och lov att studenten står och knackar en starkare och starkare på axeln. Då ska jag härifrån.
Punkt slut.
Varning för långt inlägg
Brorsan påstår att han går ner i vikt när vi är på semester. För att maten är begränsad, menar han. Själv har man stigit i vikt som bara den. Det gör jag varje gång jag åker utomlands. Maten är helt underbar och på varje restuarang finns det efterrätt. På vissa ställen fanns det bara läsk att dricka och vatten finns inte ens med som alternativ. Men jag klagar inte! Mums, det säger magen nu i efterhand!
Handgjorda Cupcakes hittade vi i en butik. Ni ser dem i inlägget nedan. Kan ni fatta det, 16 kronor styck! I Sverige får man ju knappt en liten kanelbulle för det priset! De smakade så fruktansvärt gott så salivet bara rann nerför hakan!
Cheescakes åt jag också och skottländsk efterrätt med frukt&bär med Whiskeysås, och fish and chips, pizza, pasta med svamp och skinksås. Alltså, jag kan inte beskriva hur mycket god mat/efterrätter jag ätit under den här resan.
I Skottland köpte jag även de skor som jag tänkt att ha på studenten. Jag trodde aldrig att jag skulle köpa så glittriga skor som är så uppseendesväckande, men jag fastnade för dem direkt. Skor är för övrigt billigare i Skottland än i Sverige. Det var en slutsats jag drog.
Vänstertrafiken var jobbig till en början. När man skulle gå över gatan tittade man alltid åt fel håll men de sista dagarna började det sitta i ryggmärgen. Jag trodde inte jag skulle trivas i huvudstaden eftersom jag inte är den personen som gillar storstadspulsen, men i Edinburgh trivdes jag. Mycket bra.
Människorna där var trevliga. Jag reagerade direkt på att människor tog ögonkontakt med en och när man frågade om hjälp så var det ingen som ignorerade en eller var otrevlig. Jag tror Australien är ungefär likadant, eller det är vad jag hört i alla fall.
Dialekterna var helt underbara. Mysigt att lyssna till och inte allt för svåra att förstå.
Mamma och pappa hade dock problem med språket. Haha!
"Do you want to take a roadtrip with bus?" - Reseguide på busscentralen
"Yesterday, allday" säger mamma Översättning: Dagen innan hade vi åkt på rundtur hela dagen så när guiden frågade om vi ville åka med menade mamma att vi redan gjort det, igår.
Lars skulle köpa en rugbyboll i en butik men den var redan pumpad och skulle inte få plats i resväskan. Därför frågar pappa butiksägaren:
"Do you have one without air in it?"
"Airplane" säger mamma och rör på armarna i form av vingar. Ja, ett ord kan ju...säga allt.
Historian om Edinburgh var mycket intressant. Tortyr, dödsstraff ute på marknaden, rummen och gångarna under gatorna där det spökar var något jag verkligen fastnade för. Jag önskar att jag gick på fler rundturer med guider som berättade om stadens historia. Det var värt varje pound som jag spenderade på spökturen under gatan!
Vi åkte till ett bryggeri och provsmakade Whisky.Vi besökte Edinburgh Castle, vi shoppade lite grann, vi åkte på bussrundturer, vi gick på zoo o.s.v o.s.v. Trots att vi hann med mycket så kändes det som om fem dagar var på tok för lite. Jag skulle behöva vara där i minst tre månader för att kunna säga att jag sett Skottlands huvudstad.
Handgjorda Cupcakes hittade vi i en butik. Ni ser dem i inlägget nedan. Kan ni fatta det, 16 kronor styck! I Sverige får man ju knappt en liten kanelbulle för det priset! De smakade så fruktansvärt gott så salivet bara rann nerför hakan!
Cheescakes åt jag också och skottländsk efterrätt med frukt&bär med Whiskeysås, och fish and chips, pizza, pasta med svamp och skinksås. Alltså, jag kan inte beskriva hur mycket god mat/efterrätter jag ätit under den här resan.
I Skottland köpte jag även de skor som jag tänkt att ha på studenten. Jag trodde aldrig att jag skulle köpa så glittriga skor som är så uppseendesväckande, men jag fastnade för dem direkt. Skor är för övrigt billigare i Skottland än i Sverige. Det var en slutsats jag drog.
Vänstertrafiken var jobbig till en början. När man skulle gå över gatan tittade man alltid åt fel håll men de sista dagarna började det sitta i ryggmärgen. Jag trodde inte jag skulle trivas i huvudstaden eftersom jag inte är den personen som gillar storstadspulsen, men i Edinburgh trivdes jag. Mycket bra.
Människorna där var trevliga. Jag reagerade direkt på att människor tog ögonkontakt med en och när man frågade om hjälp så var det ingen som ignorerade en eller var otrevlig. Jag tror Australien är ungefär likadant, eller det är vad jag hört i alla fall.
Dialekterna var helt underbara. Mysigt att lyssna till och inte allt för svåra att förstå.
Mamma och pappa hade dock problem med språket. Haha!
"Do you want to take a roadtrip with bus?" - Reseguide på busscentralen
"Yesterday, allday" säger mamma Översättning: Dagen innan hade vi åkt på rundtur hela dagen så när guiden frågade om vi ville åka med menade mamma att vi redan gjort det, igår.
Lars skulle köpa en rugbyboll i en butik men den var redan pumpad och skulle inte få plats i resväskan. Därför frågar pappa butiksägaren:
"Do you have one without air in it?"
"Airplane" säger mamma och rör på armarna i form av vingar. Ja, ett ord kan ju...säga allt.
Historian om Edinburgh var mycket intressant. Tortyr, dödsstraff ute på marknaden, rummen och gångarna under gatorna där det spökar var något jag verkligen fastnade för. Jag önskar att jag gick på fler rundturer med guider som berättade om stadens historia. Det var värt varje pound som jag spenderade på spökturen under gatan!
Vi åkte till ett bryggeri och provsmakade Whisky.Vi besökte Edinburgh Castle, vi shoppade lite grann, vi åkte på bussrundturer, vi gick på zoo o.s.v o.s.v. Trots att vi hann med mycket så kändes det som om fem dagar var på tok för lite. Jag skulle behöva vara där i minst tre månader för att kunna säga att jag sett Skottlands huvudstad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)