Ungefär så här vacker känner jag mig idag,
men det gör inte så mycket.

Snart är det nytt år, igen. Människor säger att tid är ett begrepp, någonting som egentligen inte finns; tid existerar inte. Men samtidigt kan man inte gå tillbaka, inte förlänga, böja eller tänja på det som passerar. Jag ska inte ha några nyårslöften för jag vet att bara tanken på att lova något till mig själv kommer innebära att jag vill bryta det. Men jag har haft ett snack med mig själv och bestämt mig för att göra år 2012 till ett nyttigt år - både fysiskt och psykiskt. En vän till mig tror skarpt på att jorden kommer gå under nästa år så hon har bestämt sig för att förverkliga några utav de mål och planer hon har med sitt liv innan det är försent. Även om jag inte direkt tror på jordens undergång - snarare människans - så tycker jag att det är inspirerande. Tänk om det verkligen är så att livet vi har kvar att leva är kortare än vad vi faktiskt tror, då kanske det är dags att börja göra allt det där man faktiskt har pratat om att göra.
Dock vet jag inte riktigt vad jag vill göra för tillfället. Men det ska bli ett bra år och det ska jag absolut göra mitt bästa för att förverkliga!
Hoppas ni alla får en färggrann himmel imorgon och en bra start på det nya året!

Kamp

Har ni tänkt på vad skört självförtroende är? Ena dagen känner man sig stark och trygg och nästa dag ynklig och förtvivlad. Antar att det är en utmaning värd att kämpa för, för trots allt orkar jag faktiskt inte gå tillbaka till att ständigt klanka ner på mig själv. Man får helt enkelt bita samman och intala sig själv att man är lika duglig som man var igår - för vad kan ha ändrats under en natt?

Om en timme ska jag befinna mig på stan och träffa fina människor. Känner på mig att det kommer bli en bra kväll trots att dagen har definierats av städning och rensning av rummet.

Ha det fint!

On my way

Bloggen är i princip död, jag är väl medveten om det men kompisarna (de få läsare som finns kvar) fortsätter mot alla odds be om att jag ska behålla sidan -för de ser potential i min blogg. Klockan är snart ett och det är väl läggdags men jag är för pigg för att somna. Ikväll har det varit julfirande med släkten i hemorten men julen lider trots det mot sitt slut. Det är väl i princip bara nyår att sikta in sig på nu!

Livet fortsätter rulla på. Jag mår väldigt bra (förutom den nedrans förkylningen jag dragit på mig) - egentligen inte för någon speciell anledning - jag tror det beror på att jag har hittat ett lugn inom mig; en säkerhet som kanske alltid funnits men som jag aldrig riktigt litat på. Hur som helst har jag många fina dagar bakom mig med kompisträffar, fester och diverse konstiga upplevelser som jag nödvändigtvis inte behöver dela med mig av här.

Imorgon ska det skrivas - för plugget är inte över än - och sedan blir det fika på stan med mina kompisar från Skara Sommarland. Vi får se när nästa uppdatering dyker upp, hoppas ni har tålamod med mig!

Ha det fint!

Ready,steady, EAT!

Julen drar fram latmasken inom mig. Jag är ganska driftig och hurtig annars men det var ett tag sedan jag tränade och verkligen svettades floder. Så idag tog jag tag i det och tog en löptur på 4km. Känner mig redo för vårruset nästa år!
Nu blir det julbord och mys!

23 December

Idag har jag försökt vara modig på nytt. Ett litet steg i rätt riktning.
Samtidigt är jag rädd för tanken att kanske begå samma misstag igen.

Man lär sig av sina erfarenheter, men ibland ska man bara ignorera sina felsteg.
Annars lär jag aldrig våga försöka igen.

 

Joy to the world

Det har varit en fullspäckad kalender de senaste två veckorna och jag har haft de bästa dagarna på väldigt länge! Det har varit alltifrån utekvällar med nya människor, fika med både nära och bekanta vänner och mysiga filmkvällar med olika kompisgäng. Jag riktigt myser när jag tänker tillbaka på de här dagarna.

Det har hunnit avnjutats julkonsert, paketutdelning och annat julfix. Imorses befann jag mig hos Emma för att göra henne jul och nyårs fin med blonda slingor i håret. Det kändes väldigt tjejigt när vi satt där i hennes rum på golvet på utplacerade handdukar och lyssnade på Oskar Linnros och Veronica Maggio medan vi snackade om allt mellan himmel och jord samtidigt som jag virkade fram hårslingor från den lilla färgmössan som Emma var tvungen att ha på sig. Det är sådana där små stunder i vardagen som kanske inte är minnesvärda men som förgyller hela dagen.

Ikväll blir det fest i stan! Så återigen: Om ni inte hör mer från mig så önskar jag er alla en riktigt god jul!

Jul Jul Strålande Jul

Igår var det utekväll - precis som i fredags men den här kvällen blev det en aning för mycket för min del. Tur att jag har sådana fina vänner som ställer upp och hjälper till när jag loggar ut från det vettiga tänkandet.

Om sex dagar är det julafton och den kommande veckan är fullspäckad med planer - vi får se hur mycket jag orkar blogga. Om vi inte hörs av här så önskar jag er alla en trevlig vecka!

Fullt upp

Här pågår julgranspyntningen för fullt - and it looks great! Bilder kommer troligen imorgon! Alla julklappar är köpta (om jag inte missat någon enstaka) och inslagna så alldeles strax hamnar de där under trädet.
Dagen har spenderats med Therese och ikväll bär det av till Glädje med Emma, hennes pojkvän Jonas och hans kompis Mitch (tror jag han hette). Mysig fredag med andra ord!
Nu ska det avnjutas lite kinamat och läsk!

Ha en superfin helg!

Uppdatering

Imorse gick jag och la mig klockan 6 på morgonen efter en hel natts pepparkaksbakning och korvätande ihop med Julia,Josef,Frey,Oskar och Albin. Himla trevligt hade vi så det blev till att sova över hos dem. (Fick en ny flanell pyjamas som är typ oanvänd). Sex timmars sömn och klockan tolv denna dag började vi se på film och äta frukost.

Kvällen spenderades i Mariestad där jag, Ella, Bea och Linnea hade vår sista julspelning inför kommunens förskolelärare. Spelningen gick kanske inte lika bra som den vi hade för företaget i Skövde men de som tittade och lyssnade på oss var nöjda = då får man vara nöjd med spelningen i sin helhet.

Nu ska jag ta på mig min nya pyjamas och smygäta från vår Aladdinask med mörkchoklad!

Flikkorna

Te varje morgon, förmiddag, eftermiddag och kväll med extra kryddningar som ska hjälpa sångrösten. Måste vara i form hela veckan och hemligheten för detta heter - Ingefära, honung och vitpeppar. Där har vi ingredienserna som mildrar, lenar och förhindrar förkylning.

Idag är det Lucia och väckarklockan stod på 06.00 även denna morgon. Spelningen för företaget där vi skulle underhålla under lussefikat började klockan 07.40 och det gick superduper bra. Vi fick så mycket positiv kritik från de som lyssnade på oss och som det verkar nu kan vi ha fått några fler spelningar till nästa år. Vår grupp heter numera "Flikkorna" (viktigt med två K och inte CK) - det som PR-kvinnan Desireé så fint döpte oss till innan föreställningen.
Jag går på lyckorus nu när spelningen är över och allt gick så bra! På torsdag ska vi göra det ännu bättre inför en publik på 200 i Mariestad.

Full fart mot julen

Lördagen spenderades med fina vänner i Lunden och jag kom inte hem först än halv fyra nästa morgon.
Fick sova ut ordentligt hela söndagen och sedan blev det att öva ihop med Ella, Linnea och Bea inför våra julspelningar nästa vecka! Den här veckan kommer det vara fullt upp och det mysigaste på hela veckan att se fram i mot (utöver julspelningarna och dansavslutningen) är pepparkaksbakning ihop med gänget på onsdag kväll! Förr var det alltid en tradition att träffa bästa vännerna och baka ihop men tider förändras, tyvärr, så jag är suuuuper excited över att ha ett litet gäng att julbaka ihop med i år!! Julkänslan är på topp det enda lilla minustecknet är saknaden efter snö.

Nu måste jag sova för imorgon bitti är det morgonrep klockan 07.00 som gäller!

Tänk så mycket jag vill säga dig,
Varje dag.
Men du är aldrig där.

Fredagskväll

Fler julklappar är fixade idag och jag fick vara smakomdöme när pappa skulle handla presenter till mamma. Det var dystert att gå runt på stan och se hur snön regnade bort. Stormvarning 2 varnade de för inatt i vår stad så vi får väl se hur gatorna ser ut när man vaknar imorgon bitti.
Sist det var storm välte grannarnas soptunnor och jag kunde inte med att se det; var bara tvungen att gå ut och ställa upp dem igen. Jag ska försöka undvika att titta ut genom fönstret ikväll!
Fredagskväll och jag måste sitta med läxor och plugg. Inte alls motiverad eller sugen men någon gång måste även det bli gjort.
Ciao Ciao!

My turn

Har jag berättat? Nej, klart jag inte har!
Nu innan jul har jag faktiskt fått två spelningar där jag ska sjunga och uppträda ett flertal julsånger ihop med några vänner. Känns helt underbart! Framför allt efter konserten som jag kom hem ifrån. I samma sekund som jag klev innanför dörren plockade jag fram noter och gitarr och satte mig på rummet. Jag blir alltid inspirerad när jag ser och hör andra framträda och det är en skön känsla att veta att det snart är min tur igen.

Ikväll är det dags att återvända till skolan igen och lyssna på sista årets elever när de framför sin egna konsert. Ska bli jättespännande att höra hur de utvecklats sedan man tog studenten.
Det är stunder som ikväll som jag saknar skolan, eller främst den utbildningen jag gick. Jag saknar pirret i magen inför ett framträdande. Saknar bekräftelsen som man fick i form av applåder efteråt.

Det är verkligen en häftig upplevelse!

Hur gör man?

Idag drack jag årets första julmust och slog in paket. Högen är förvånandesvärt inte alls stor...än.
Och paketen är precis lika fult inslagna som förra året. Jag kommer nog aldrig bli bra på det. Om jag inte går någon typ av utbildning vill säga där jag får lära mig vilken sida som ska vikas först, hur man får kanterna att se räta ut utan att använda linjal och hur man snörar in själva paketet på ett dekorativt och fint sätt. Jag fattar inte hur man kan slå in vissa typer av paket. Visst om det är en bok, en film eller någonting annat med fyra kanter och platta sidor men så fort de börjar bli ovala, runda eller whatsoever så blir paketet det fulaste jag någonsin skådats. Jag lyckas med det varje år.
Jag vill jobba i en butik över jul. Då skulle jag vara proffs på att paketera och slå in klappar i januari.



En bild där paketen från vinkeln ser någotlunda fina ut

Godislov

Ja, jag måste ju bara berätta om min favorit grej som dyker upp varje jul. Istället för en chokladalmenacka så har vi i vår familj den här traditionen som ni ser på bilen: en snögubbe med 24 luckor. Och i dessa luckor har mamma och pappa lagt i massa godsaker. Där finns toblerone,tianlotter,pingvinstänger,mentos,gräddkola m.m och jag ÄLSKAR att vakna upp på morgonen och tassa in i köket och titta i nästa lucka.
Tänk vilken fantastisk uppfinning som ger alla "barn" (inklusive en nittonårig Anna) anledning att få käka godis varje morgon hela december månad!

New

Nyklippt och ny i sinnet. Eller, inte riktigt kanske, men nästan.
Vaknade upp och blev lycklig när jag såg snön utanför mitt fönster och jag blev också glad när jag såg mina kassar vid dörren som jag fick med mig hem från trippen på stan igår. Jag har handlat på rean (som vanligt) och några plagg var dessvärre fullpris - de får bäras på jul och nyår. Så...med andra ord; ingen mer shopping innan rean i januari (med undantag för de julklappar som är kvar att köpas.

Har massa finurliga idéer men sen ska man ju se till att få det gjort också. Hmpf.
Lättare sagt än gjort i mitt fall.

En repris

Gammal bild men principen är densamma. Jag har en ny öronpiercing men denna gången gjorde jag den inte själv. Nepp, denna gången blev det att gå till en frisörsalong och få det gjort på rätt sätt. Sist jag piercade örat själv stötte huden ut örhänget och jag fick låta det växa igen. Nu vill jag ha en som varar längre än 2 månader!
Örat är som en bultande zoon just nu men om tolv veckor ska brosket ha anpassat sig så pass bra att jag använda mina egna smycken. Thumbs up!!

Winter

Det får gärna bli jul nu. Gärna nu på direkten, för jag är otålig och vill vakna upp och se vitt. Det var några snöflingor på min trappa idag men de smälte på morgonkvisten. Vintern kanske är på gång, den har bara inte hunnit vakna än.
Jag var duktig och kom upp i god tid imorse, tränade lite yoga, åt himmelsk fruksot (ni vet sådana där Corn Flakes med torkade jordgubbar och körsbär i) och nu har jag skrivit en lista över vad som ska bli gjort idag - vilket är en del.

Vi hörs senare!

Min önskelista

Nu har jag skrivit en önskelista till jul. Ska printa ut den och sätta upp den på kylskåpet; så som det ombetts.
Det blir allt svårare och svårare att komma på saker men det blev en liten lista i alla fall. Och på tal om paket: snart är jag färdig med all julklappshandeln. Några saker är kvar att fixas men i stort sett har jag nog bara 20% kvar att inhandla vilket är skönt. Jag avskyr att springa runt i affärer i sista stund och stressa.
Här är några fina saker man mer än gärna skulle vilja hitta under julgranen i år.

Prio 2 (delad plats)

Prio 1

Prio 2 (delad plats)

Du gråter så store tåra

Här sitter jag mitt i natten; lyssnar på musik och skriver noveller.
Ane Brun sätter stämningen.

Det löser sig, det gör det alltid, det ordnar sig

Åkte på besök hos farmor och farfar idag när jag ändå var på vägarna. De blir alltid så glada och det värmer att ens närvaro kan betyda så mycket för någon. Glöm inte att ta vara på era nära och kära när ni kan, det är något som lätt tas förgivet.

Jag har märkt att jag tar förgivet att allting löser sig. Det är en ganska skön insikt att ha även om jag är ett nervvrak som blir orolig för det allra minsta. Det ordnar sig, tänker jag, det gör det allltid, till slut, förr eller senare. Kanske är det just det hoppet som får en att orka, kämpa och fortsätta.

Nu ska jag titta på Så mycket bättre och inspireras av alla begåvade musiker som vi har i Sverige.
Timbuktu i mitt musikaliska hjärta!

Hur kan jag säga

Vi håller på med dikter i studierna just nu och jag är ingen diktare. Det blir bara pannkakssmet av det hela när jag försöker. Det finns så många som är otroligt begåvade på att dikta. Deras ord blir till melodier i mina öron, jag kan riktigt känna rytmen och höra hur varje ord ska uttalas. Rätt ordval, rätt känsla i texten och en förmedlan som går in i benmärgen.
Här är en dikt av Karin Boye som jag verkligen tycker om.

Hur kan jag säga om din röst är vacker.

Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,

så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

You speak like a wise man but you act like a fool

Det kanske är årstiden som gör det; mörkret, kylan och väntan; väntan på snö,julgran,pynt och allt det där som hör julen till. Jag har bakat en hel del under tiden som jag varit borta härifrån, har hunnit med både knäck,pepparkakor,rocky roads,mozartkulor och marknadsgodis. Mamma har fått fram all julbelysning nu och det känns varmt och tryggt här hemma. Ibland kommer någon vän på besök och det är alltid uppskattat men det är så mycket som pågår i min skalle, jag vet inte hur jag ska förklara det. Det kanske inte ens behövs förklaras för sånt är livet, det går upp och ner, ner och upp. När människor frågar varför jag inte bloggar så ska jag helt ärligt säga att det är för att jag inte vill slänga upp en massa deppiga inlägg här på bloggen. Det inspirerar varken er eller mig så därför valde jag att vänta ut det.

Jag har hunnit med mycket den senaste veckan.
Jag har haft spelningen med Cupcakes och fått lite lön för det. Jag har sett ett femtal filmer som jag velat se (bland annat Breaking Dawn på bio). Jag har varit på arbetsintervju och fått reda, tyvärr, på att det inte gick vägen. Jag (min pappa rättare sagt) vann kriget mot Telenor och jag ska nu få ersättning för alla problem jag har haft med deras abonnemang sedan jag gick med där. Jag har varit på klasskonsert och lyssnat på superbegåvade elever. Jag har träffat många vänner också i veckan - Så det har varit en riktigt bra vecka, en må bra vecka i vinterkylan. Så nu är jag tillbaka här på bloggen i positv anda.

Jagärsåjobbig jagärsåjobbig jagärsåjobbig jagärsåjobbig

Jag är jättejobbig, så nu har vi det klart för oss.
Loggade in idag på bloggen för att ta bort den när jag ser att jag börjar närma mig 500 inlägg. Varför ska jag bara kasta bort allting när saker och ting blir lite jobbigt? Tänk så mycket jag har sparat och samlat på den här sidan. Känns ju onödigt att bara slänga bort det!
Jag gillar ju att blogga och just nu kanske jag inte har så mycket att säga men imorgon kommer jag säkert starta en ny blogg för att jag måste få hälla ur mig allt. Tusan vad jobbig jag är!
Men idag så verkar jag ha kommit på andra tankar så bloggen blir kvar.
Känner hur jag blir alldeles yr av mig själv!

Tystnad

En vecka sedan jag slutade blogga och jag har nog beslutat mig för att ta bort bloggen helt och hållet.
Känns som om det vore bäst så.
Tack för att ni läst!

Bloggens öde

Jag funderar allvarligt på att sluta blogga men jag brukar ju alltid ångra mig. Alltid.
Det får bli ett litet break istället. Ha det bra i pausen!

Superduperdagar



Plockade fram kameran idag för första gången på väldigt länge. Men inspirationen varade inte speciellt lång tid.Måste ju plugga, måste motionera, måste få saker gjort idag så då får jag skjuta undan allt annat.
Tur att jag hann handla igår - en sak mindre att tänka på. Har superroliga dagar framför mig att se fram i mot!

Fredag - Relax och äventyrsbad på Arenan med trion

Lördag - Mässa, avslutning på simskolan, tjejkväll hos kompis

Tummen upp för fina grannar

Har ni också sådana där söta grannar som har stenkoll på rutiner och scheman? Som odlar i sin egna trädgård? Som pyntar några veckor innan jul och sprider en mysig känsla med ett stort leende när man passerar?
Det har vi.
Imorses ringde de till oss.
- Ni har glömt att ställa ut soptunnan idag, glöm inte att sopbilen kommer senare!
Och på julen kommer de alltid över med chokladaskar. Och på sommaren kommer de över med morötter och gurka från deras egen trädgård.
Bästa kvarteret är här!

Helt ovärd dag

Helt ovärt inlägg.

The perfect vagina

Igår såg jag en helt sjuk dokumentär. Jag menar verkligen S-J-U-K.
Den hette "Den perfekta Vaginan" och jag menar, man hör hur sjukt det måste ha varit. Denna dokumentär var inspelad i Storbritannien där man fick följa det nya kirurgiska ingreppet där kvinnor väljer att klippa bort bitar av blygdläpparna. Varför skulle någon vilja stympa sig själv på det sättet? Detta blir allt vanligare och vanligare och priset man betalar för det (fysiskt) är hemskt. Unga tjejer i min egen ålder valde att genomföra operationen/ingreppet. Kirurgen de pratade med utförde cirka 20 ingrepp per månad; och då var detta bara en kirurg av väldigt många som utför den typen av ingrepp. Jag hoppas verkligen inte att den här trenden kommer nå Sverige, någonsin. Fruktansvärt.

Här finns den att se; den är cirka 1 timme lång.
http://vimeo.com/4704237

Okej, bör tilläggas: Känsliga tittare varnas!

Winter, I'm ready!

Tittar på True Talent reprisen och lipar - Lipar som ett litet barn.
Himla vackert program!

Det finns hopp för människan

Här sitter väl jag och pratar arbetslöshet och i nästa stund sitter mamma och jag och shoppar på nätet som aldrig förr. Fy Skäms! Jag och mina dåliga gener.
Tur att allt var på rean och att allt var väldigt behövligt i min garderob...vi kan ju låtsas att det var det i alla fall.


Måste bara säga att jag älskar att vara simlärare. Först och främst har jag jättetrevliga arbetskamrater och för det andra är det så fruktansvärt kul att jobba med barn. Idag träffade jag en utav mina simelever på Kvantum när jag handlade.
- Heeeeeej Fröööökkeeeeen!!
Mitt hjärta smälter!
En annan elev sa idag.
- Annaaaaaaa...
- Jaa?
- Jag vill simma i din klass nästa år igen! Annars vill jag inte simma.
....jag dör. Så söta är de!

I jakt på någonting att kalla mitt egna

Dagen har spenderats till jobbsökande. Får ont i magen när jag tänker på januari och arbetslösheten. Visst, jag kommer kunna studera en kurs på halvfart (Journalistisk Grundkurs) men frågan är om jag verkligen vill sitta hemma ett halvår till och plugga på distans. Då flyttar jag nästan hellre och skaffar mig lite perspektiv här i livet - så som Tess så fint beskrev det som hon i sin tur hörde från en tjej som hette Emma.

Jag tänker ibland på hur skönt det skulle vara att flytta någonstans; vart vet jag inte, men bort någonstans. Kanske till och med byta land. Än så länge är jag för feg men jag tror också att jag måste ha någonting annat än mod: drivkraft (och nyckelordet är självklart också pengar). Viljan att göra någonting. Det vore kul att flytta till släkten i Värmland för ett tag, kanske jobba i någon butik där uppe men det vore en risk att flytta för att bli hemmasittande och arbetslös även där.
Tack och lov så är det inte januari än. Dessutom har jag lite ströjobb här och där så lite pengar kommer halka in på kontot till jul och det är en lättnadskänsla. Så jag ska njuta de månader som är kvar, göra mitt bästa för att lista ut vad jag vill göra till våren och sedan får jag ta mig ordentligt i kragen när julgranen börjar barra och glöggen tar slut här hemma.

Fredagsmys ihop med dessa tjejer är helt okej, helt okej alltså!

 

Epilatorn och jag börjar bli riktigt bra vänner nu; det gör knappt ont längre - gött mos.
Tog sovmorgon till tolv och efter det började jag med slitgöran.

Har kontaktat kundtjänst för Telenor nu också. Om det finns någonting som jag innerligt och ärligt kan erkänna att jag H-A-T-A-R så är det att prata i telefon och att ha problem med telefonabonnemang. Jag hatarhatarhatarhatarhatarhatar det så fruktansvärt mycket. Telenor har bara inneburit problem för mig sedan jag skrev på deras dummakorkadedummakorkade kontrakt och här sitter jag nu och får äta den sura citronen. Jaja, bara 2 år till av det här och sen är jag fri! Kan inte sluta längta!

11-11-11

Emma och jag hängde på stan idag och köpte farsdagpresenter. Dock var hennes betydligt mycket bättre än min - jag köpte glasögonputsdukar, men det ska bli mer paket imorgon - hon köpte Zlatans nyutgivna biografi. Sedan släpade vi hem en stor kasse med kakor som Emma ska sälja (jag agerade världens bästa kompis och köpte en dyr låda  (jo,50 kronor är dyrt) med dammsugare eller punschrullar som det kanske heter). Jag har nästan tömt hela redan nu. Skäms. Fy skäms på mig själv. Men brorsan åt också ur den - så det förmildrar ju omständigheterna. Jag gick två promenader på kvällen, för att intaget av kalorier inte skulle överstiga 1 miljon så att säga.

Nu ska jag lösa korsord - för så tantig har jag blivit sedan jag gick ur gymnasiet - och dricka en kopp te med smak av "spring flower". Det är nog ett av de godaste teérna jag någonsin smakat (finns att köpa på Indiska; för er som vill få ett smakprov på min kvällsdryck)
Ha det fint!

Den som gapar efter mycket får oftast i sig för mycket...eller vad är det man brukar säga?

Raaaraararara-laalaaolalaaa-Gaagaaolaalaa want your bad romance

Tog sovmorgon idag igen. Sedan satte jag mig framför datorn och spelade dataspel - vilket var en lång tid sedan jag gjorde - och gud vad jag njöt av det! Age of Empires (spelet är lika gammalt som det låter i princip) där man ska skapa en civilisation och sedan bygga armeér så att man kan störta andra kungariken.
Tack och lov avbröt Emma mig i mitt blodbad och frågade om jag ville äta dagens lunch med henne och vara en aning mer social och softisikerad. Det både lät och var en bättre idé!

Nu ska jag och öva med Cupcakessingers i stan och leka Lady Gaga! Hejsvej!

Lika som bär?

Idag fick vi höra det igen. Det börjar bli en ganska obligatorisk fråga vid det här laget.
- Är ni syskon?
- Jag och Therese!?
- Ja?
- Nej! Herregud nej! Vi är ju inte ens lika!
- Ni är jättelika!
- ....?

Tess har en teori om varför vi är så "otroligt lika" varandra. Det måste vara vänskapsåren som smittat av sig. Nu har vi känt varandra i åtta år och kanske har vi anammat varandras grimaser och kroppsrörelser? Ja, inte vet jag, men lika tycks vi vara i alla fall!


Jag glömde ju berätta om en sak som gjorde mig riktigt lycklig idag trots att sinnet var tungt. Det bubblade i magen till och med - glädjebubblor. På Netto fanns en annons för cirka 2 månader sedan. En killes (Fredriks) innekatt hade lyckats rymma hemifrån och hade varit borta i flera månaders tid. Har någon sett honom? stod det i annonsen och därefter löd en text med information om katten ifall om att man skulle hitta den.
Jag tog kort med mobilen på pappersbladet och skrev ner kattägarens telefonnummer - ifall om att.
Idag när jag gick in på Netto var hans annons borta (det hade den varit i någon veckas tid) men istället fanns en ny lapp med en bild på en katt. Vet du vems denna är? stod det på A4 pappret och därefter löd information om katten som strukit runt i området i flera månader; vilsen och hungrig.
Jag skrev ner personens nummer, letade reda på numret till ägaren som jag sparat och kontaktade honom.
- Hej, någon har hittat din katt. Här har du numret till personen ....xxxxx
Han blev jätteglad. Verkligen jätteglad! Och då blev jag glad.
Glädjebubblor

Mina dåliga gener

Ibland är jag rädd för att inte lära mig av andras misstag - att jag bara står där och observerar på håll utan att riktigt ta till mig.

Ikväll kom Emma över och åt kvällsmat med mig. Kände mig lätt som en fjäder efteråt trots att jag var tung som ett cementblock imorses. Det är en bra känsla att kliva in i nya veckan med!

Här var det öde!

Dålig uppdatering de senaste dagarna på bloggen. Fullt upp i hemmet kan jag väl säga.
Jag har varit duktig student och gjort mina uppgifter - det tog sina timmar och nu känns det oerhört skönt att kunna lägga det åt sidan.
Jag har bowlat med kompisar från förr (för övrigt så vann jag!!! Helt otroligt, jag som trodde att jag bara hade chans att vinna när jag spelar kortspel mot datorn och det är inställt på lättaste nivån) Jag har shoppat - både till mig själv och andra. Har redan fixat de första julklapparna så det känns också som en lättnad.
Dessutom har brorsan antagit sig utmaningen att lära mig spela xbox. Jag suger. Hands down, det finns inget att dölja. Han har rätt att skämmas över mig när jag spelar de där krigsspelen och den enda personen jag lyckas skjuta är mig själv - i foten.
Imorgon bär det av till Värmland över dagen för att träffa släkten igen.
Vi hörs snart igen! So long!

Fruktstund

Gårdagen var bra. Jag pluggade och pluggade tills ögonen var alldeles torra. Idag väntar en liknande dag. Plugg tills jag är klar och kan skicka in uppgiften.
Parafrasen börjar arta sig. Skräck är genren men återigen är det slutet som krånglar. Jag kan verkligen inte avsluta mina noveller - det är som om de vill fortsätta skrivas i en evighet. Får se om jag kan komma på något idag - trots allt har jag både kex och Coca-cola hemma som peppmedel.

På tal om peppmedel.
Jag har blivit stadens mest onyttigaste människa - på allvar. Varje gång jag behöver peppa mig själv så är det inte direkt frukt och grönt som jag tar till...som ni kanske redan listat ut så är det sockertoppar och energikickar som sätter igång mitt arbete. Måste verkligen skärpa till mig snart.
Har faktiskt handlat frukt idag. En massa frukt. Vi snackar Sharon, Mango, Clementiner, Bananer, Äpplen och Vindruvor. Goda grejjer. Får se om det kan ersätta kexen och drycken i kylskåpet!

Paus

Det känns konstigt att ha en vecka framöver sig som ser i princip tom ut. Det är som om de vita luckorna i kalendern bländar mig så fort jag slår upp vecka 44. Det är höstlov vilket innebär:
1. Ingen simskola2. Ingen dans

Måste plugga de dagar då jag inte har någonting planerat - så att sysselsätta sig är inte så svårt som man kan tro men hur gärna jag än vill bli klar med mina studieuppgifter så har jag ingen ork till att sätta mig framför datorn och skriva en parafras.
Ser fram mot torsdag i alla fall: Då ska det bowlas,hyras film och laga mat ihop med finfina människor som jag inte träffat på evigheter. Och till helgen bär det kanske av till Värmland över en dag.
Få planer men bra är väl det.
Nu måste jag plugga.
Nu på en gång.

First aid kit

Inspirationskälla
Det finns mycket som inspirerar en till att göra saker här i livet. Musik är en stor källa i mitt liv som jag kan hämta hjälp ifrån. Ikväll spelas musik från First aid kit på högsta nivå från högtalarna.

Jag önskar att jag också vore pysslig

Gift from cousin



Gåva

Förmiddagen spenderades på badhuset ihop med föräldrarna för lite simträningen. Stunder som idag så saknar jag verkligen den typen av träningsform; varför la jag ens av med simningen? - Svaret: Det tog för stor del av min fritid. När jag väl är tillbaka i bassängen önskar jag att jag aldrig la av med träningen. Det finns inget bättre än känslan av att vara viktlös. Dessutom behöver man inte svettas - det är en stor fördel.
Och idag hade jag dessutom förmånen att spana in snygga militärer som var där och tränade = magrutor och stora biceps. Inget fel på den här morgonen inte.

Nu ska jag alldeles strax tillbaka till badhuset för undervisning i den lilla bassängen för barngrupperna.
Känner mig slut redan nu. Kommer med säkerhet sova gott inatt.

Släktkalas

Igår var det fullspäckat med kusinträffar. Först på dagen kom Värmlandskusinerna över och på kvällen bar det av till Skövdekusinerna för tacos och prat.
Jag har en otroligt fin släkt

Jag älskar ljust bröd. Finns det inte ljust bröd hemma så är det knappt att jag klarar av att äta frukost. Yes, jag är en kräsen fröken. Tyvärr finns det sällan bröd i vårt hus och därför är jag ingen "frukostmänniska".
Idag fanns favoriten hemma. Ljust bröd med fettgömmor!!
Det finns inget bättre än bröd med sådana där små gropar som smöret kan gräva ner sig i. Det blir så saftigt och gott. Onyttigt också såklart, det får man ju höra precis överallt, tv,radio,film,föräldrar,skolan blahablaha. Inte nog med att brödet är ljust! Det är sådana där g-r-o-p-a-r i dem också så att smöret samlas!
Huversomhaver, jag älskar det! Så idag blev det en bra frukost minsann!

Not to do

Jag är True Blood frälst och det innebär att när det finns några timmar över så ser jag ett avsnitt eller två. Själv. Helt. Själv.
Anledningen till det är väl för att serien är både brutal,sexistisk och ganska komplicerad för den som inte är "van" tittare. Idag fick mamma och pappa för sig att de skulle se ett avsnitt. Aldrig, säger jag, aldrig igen.

- Vad är den där för någonting?
- En vampyr.
- Hon då?
- Hon är en vanlig människa.
- Men han...han ser ju...va? Vänta, vad hände NU!?
- Han är en skiftbytare. Han blev en hund nyss.
- VA?!
- EN SKIFTBYTARE. Förstår du? Den skiftar..alltså, skiftar form.
- Men herregud, har de bara sex i den här serien.
- I princip.
- Jaha... men...vad hände nu? Dödar de honom?
- Nej...alltså, de omvandlar honom till en vampyr.
- Han som de slet av benen på då?
- Honom dödade de ja...
- Men...hon då?
- Alltså, dem...äsch, hon dog.
- Va?
- Ja, men nu vill jag se på den här serien utan alla dem här frågorna. Hon dog. Okej?
- Okej.

Jag erkänner, I confess, Ich...ja ni fattar.
Har ni sett reklamen för skorna som tydligen ger en snyggare rumpa för varje steg man tar? Jag såg den - och jag trodde på det. Inte till 100% men någonting sa mig att this has to be good shit, annars skulle det inte få sändas på tv under bästa sändningstid. Men allting går att köpas för pengar - den sidan av myntet har man ju fått se mer än en gång.
Hur som helst, jag fick tummen ur och köpte mig ett par Reebook (svarta med de rosa detaljerna som skriker ut att det är en tjejmodell) och har börjat gå i dem nu.
"Snygg rumpa, snyggsnyggsnygg rumpa" tänker jag när jag tar på mig dem. "Nu ska jag få en förbannat snygg rumpa".
Hittills har jag fått "känningar" i svanken, låren och vaderna. Jag vet att jag går snett i vanliga fall - fötterna viker sig innåt - så nu när jag har skor med balansbollar på sulorna som skapar instabilitet så hoppas jag på underverk.
Eller kanske inte riktigt, men jag hoppas att de är värda pengarna i alla fall.

Köpta på Stadium för 699kr

Hos Emma

eller åtminstone insikt

Jag kom och tänka på en sak idag; vad länge sen det var sedan jag hade huvudvärk.
Vi har ett pillerskåp, vilket jag förmodar att de flesta hushållen har in case, och varenda förpackning är obruten för tillfället.
Jag kommer ihåg när jag gick i skolan; vilken konstant värk jag hade i princip varje vecka. Jag käkade piller för huvudvärk, magvärk och yrsel som jag nu i efterhand helt och hållet kan relatera till stressymptom. Nu när jag inte behöver känna stress har jag inte heller något behov av tabletter (mer än när det är tjejperiod - då överlever jag inte utan). Man fattar ju nu i efterhand vilken press som fanns att smittas av i skolkorridorerna - till slut blev man nästan överkänslig och fick pulsökning för det allra minsta.
Sedan är det ju ett val; jag tillägnade mitt liv till skolan, haha, slaviskt utförde jag varje uppgift jag fick i hopp om att gå ut med högsta möjliga betyg.
Det fanns ju de som helt och hållet la av när pressen blev för mycket. Det fanns nästan inget mellanting: Antingen gav du järnet och mådde skit var och varannan vecka eller så mådde du bra men hade mindre fokus på skolan. De som hittade balansen där i mellan...ja, hur tusan lyckades de?

Första året i skolan hade jag knappt någon frånvaro, andra året var jag hemma någon gång per halvår och tredje året hade jag frånvaro/sjukanmälan minst en gång varannan månad. Det är förhållandevis lite men med jämförelse till första och andra året så gick det utför. Hade det funnits ett fjärde gymnasieår så hade jag gått in i väggen, no doubt about it.
Jag blev aldrig så stressad så att jag spydde, den varianten av reaktion finns ju också, men nu i efterhand kan jag nästan önska att jag också reagerade så när stressen blev för påtaglig. Då hade man ju kunnat ha bildbevis och allt - för visst var man en skolkare om man stannade hemma för något fjuttigt som "huvudvärk". Huvudvärk, ekade folk och himlade med ögonen, det går över under dagen. Käka en näve piller så blir det bra ska du se.Feber önskade jag också att jag kunde få men som jag aldrig fick. Kräk och feber är liksom någonting som ingen kan sätta sig i mot - då är man godkänt sjuk och ingen ifrågasätter på vilket "sätt" man var sjuk på. För ni vet väl att det finns 3000 olika huvudvärker? Det finns lätt huvudvärk, tryckande huvudvärk, värkande huvudvärk, smärtsam huvudvärk, påsmygande huvudvärk, migrän osv osv osv. Det var väl aldrig någon som någonsin påstod sig ha den mildare graden av huvudvärk men även om man hade den så lät man det ibland bli en anledning för att få stanna hemma och bara sova ut. Dygnen var ju tillägnade till plugg och läxor.

Nu när jag studerar på distans känner jag aldrig stress. Jag minns knappt känslan av att vara riktigt riktigt pressad inför en inlämning eller ett prov. Jag käkar inte huvudvärkstabletter, för jag har inte ont i huvud speciellt ofta längre (bara om förkylningar smyger sig på - dem kommer jag nog aldrig ifrån).
Så när jag står där i köket och kollar i vårt pillerskåp så är jag nästan övertygad - jag tänker inte gå tillbaka till skolbänken igen. Nej tack. Fast samtidigt är det nästan ett måste att vara utbildad på en högre nivå om man ska få en bra lön och ett bra jobb.
Man får lida pin för att vara fin. Fast i mitt läge är det snarare: Du får räkna med att må lite skit för att bli "någonting".