Vi håller på med dikter i studierna just nu och jag är ingen diktare. Det blir bara pannkakssmet av det hela när jag försöker. Det finns så många som är otroligt begåvade på att dikta. Deras ord blir till melodier i mina öron, jag kan riktigt känna rytmen och höra hur varje ord ska uttalas. Rätt ordval, rätt känsla i texten och en förmedlan som går in i benmärgen.
Här är en dikt av Karin Boye som jag verkligen tycker om.
Här är en dikt av Karin Boye som jag verkligen tycker om.
Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.
tills de är mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar