Åkte på besök hos farmor och farfar idag när jag ändå var på vägarna. De blir alltid så glada och det värmer att ens närvaro kan betyda så mycket för någon. Glöm inte att ta vara på era nära och kära när ni kan, det är något som lätt tas förgivet.
Jag har märkt att jag tar förgivet att allting löser sig. Det är en ganska skön insikt att ha även om jag är ett nervvrak som blir orolig för det allra minsta. Det ordnar sig, tänker jag, det gör det allltid, till slut, förr eller senare. Kanske är det just det hoppet som får en att orka, kämpa och fortsätta.
Nu ska jag titta på Så mycket bättre och inspireras av alla begåvade musiker som vi har i Sverige.
Timbuktu i mitt musikaliska hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar