Har ni tänkt på vad skört självförtroende är? Ena dagen känner man sig stark och trygg och nästa dag ynklig och förtvivlad. Antar att det är en utmaning värd att kämpa för, för trots allt orkar jag faktiskt inte gå tillbaka till att ständigt klanka ner på mig själv. Man får helt enkelt bita samman och intala sig själv att man är lika duglig som man var igår - för vad kan ha ändrats under en natt?
Om en timme ska jag befinna mig på stan och träffa fina människor. Känner på mig att det kommer bli en bra kväll trots att dagen har definierats av städning och rensning av rummet.
Ha det fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar