Vi har lärt oss inom jobbet att försöka undvika att använda negativa ord som förlåt, ursäkta, jag är ledsen, beklagar, tyvärr. För orden klingar med en ton som snarare tyder på:
"Usch, vilken jobbig sits jag befinner mig i, jag säger någonting som får gästen/kunden att förstå att även jag misströstar att den rosa sockervadden är slut".
Istället för att försöka sympatisera med personen i fråga ska man vara saklig och lägga fram fakta och orsak - för att sedan leda in på lösningen. Min medkänsla bidrar inte till speciellt mycket och förändrar inte oddsen för att gästen ska känna sig nöjd när hon/han går därifrån. Detta hade jag svårt att fatta när vi gick igenom vår utbildning. Jag använde alltid fraser som:
"Nej, tyvärr, det är dessvärre slut"
Istället 'ska' man satsa på att vara tydlig men ändå med en vänlig ton som tyder på att man verkligen vill hjälpa till och bidra med en lösning till problemet.
"Nej, den rosa sockervadden är förtillfället slut men har ni provat den vita som vi har?"
"Nej, vi vill bara ha den rosa"
"Den är, som sagt, slut. Kika gärna ifall det finns någonting annat smarrigt som ni kan tänka er istället!"
Det är mysko när man själv börjar höra hur illa det låter med någon som lyckas klämma in fyra tyvärr och tre beklagande i en och samma konversation med en gäst - som om man aldrig kan vara tillräckligt ledsen för att det regnar istället för att solen skiner just den dagen som familjen Ludvigsson valde att ta på sig shorts till nöjesparken.
Fast jag måste erkänna att ibland slinker ett tyvärr in.
Även om det kanske inte hjälper något så känns det bättre och ibland är det på sin plats att beklaga.
"Usch, vilken jobbig sits jag befinner mig i, jag säger någonting som får gästen/kunden att förstå att även jag misströstar att den rosa sockervadden är slut".
Istället för att försöka sympatisera med personen i fråga ska man vara saklig och lägga fram fakta och orsak - för att sedan leda in på lösningen. Min medkänsla bidrar inte till speciellt mycket och förändrar inte oddsen för att gästen ska känna sig nöjd när hon/han går därifrån. Detta hade jag svårt att fatta när vi gick igenom vår utbildning. Jag använde alltid fraser som:
"Nej, tyvärr, det är dessvärre slut"
Istället 'ska' man satsa på att vara tydlig men ändå med en vänlig ton som tyder på att man verkligen vill hjälpa till och bidra med en lösning till problemet.
"Nej, den rosa sockervadden är förtillfället slut men har ni provat den vita som vi har?"
"Nej, vi vill bara ha den rosa"
"Den är, som sagt, slut. Kika gärna ifall det finns någonting annat smarrigt som ni kan tänka er istället!"
Det är mysko när man själv börjar höra hur illa det låter med någon som lyckas klämma in fyra tyvärr och tre beklagande i en och samma konversation med en gäst - som om man aldrig kan vara tillräckligt ledsen för att det regnar istället för att solen skiner just den dagen som familjen Ludvigsson valde att ta på sig shorts till nöjesparken.
Fast jag måste erkänna att ibland slinker ett tyvärr in.
Även om det kanske inte hjälper något så känns det bättre och ibland är det på sin plats att beklaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar