Nittiotalsbarn

Det sämsta med Skara Sommarland (förutom lågsäsong och dåligt väder) är att jag alltid jobbar ensam i butiken. Jag har inga direkta arbetskamrater - så nu kommer jag också till det bästa med jobbet. Jag tvingar mig själv att lära känna nya människor varje dag. Jag våldgästar dem vid lunchbordet - slår mig ner innan de hinner reagera på att jag kommit in i rummet, tvingar dem att köpa personalglass av mig och pratar med allt och alla för att inte behöva känna mig "utstött", eller vad jag ska kalla känslan som kommer över mig.
Jag har kommit över skräcken att behöva sitta ensam i lunchrummet varje dag, för nu har jag pratat med såpass många personer att jag oftast tycker att minst ett ansikte är bekant i matsalen. Och då är det ju bara att köra på, slå sig ner och bekanta sig ännu mer. 

Idag fick jag förresten frågan om jag var född 88.
Nej, 92, svarade jag.
Wow, oj! Du är väldigt mogen för din ålder!
Sa killen som var jättejättejätte söt och född 89.