Hade en ledig dag från jobbet idag. Åkte till jobbet som gäst istället. Jag, Anna & Tess åkte roddbåt runt karpsjön, provåkte karuseller och åt sockervadd. Himla bra dag och välspenderad ledig tid med bra väder och bara ben. Imorgon är min andra lediga dag på en väldigt, väldigt lång tid så då åker jag och några arbetskamrater från sommarland till nästa nöjespark : Liseberg.
Jag vet inte riktigt hur de tänker, men det finns minst ett tiotal utav dem varje eftermiddag på Skara Sommarland. Människor som begär service en halvtimme efter parken har stängt trots de har varit där hela dagen och har kunnat fått hjälp med sitt dilemma sedan öppningsdags. Personer som kommer och rycker i dörren, klampar in med leriga skor när man precis svabbat golvet och står och räknar kassan.
Det är svårt att klämma fram det där proffsiga leendet men man är så illa tvungen. Sen att gästen dessutom är sur och arg för att man inte längre har bemanning nog att hjälpa denne och att han/hon har letat JÄTTELÄNGE efter personal så har man bara lust att påpeka:
"Det är betydligt mycket lättare att få hjälp om man kommer någon gång mellan öppning och stängning, inte innan eller efter dessa tider"
Men det säger man inte. Man ler bara lite ursäktande och säger att:
"Det här ska nog inte ta så lång tid ska du se!"
När personen slutligen lämnar parken (utan ett: tack för hjälpen) och man kan få andas ut och bara vara sig själv så brukar man tralla ihop en egen sång. Oftast går det något i stil med:
Mamma hade bara en åsikt om min bild som jag la in senast på mig själv. "Sålt smöret och tappat pengarna" Jomen, tackar. Jag ska bespara er dessa ledsna hundögon och satsa på något annat!
Hur som helst har jag haft några riktigt bra dagar bakom mig med roliga stunder på arbetet med kollegorna, en härlig dag på stan ihop med Tess & Lina som återvänt från Frankrike (orättvist bruna och fräkniga) och en långpromenad i solen med Eve. Att jag i slutet av den här veckan har jobbat 102 timmar på 2 veckor spelar ingen roll så länge jag känner att jag hinner med att "leva" lite också. Värre arbetsveckor väntar framför mig - 60 timmars veckor.
Om två dagar är det dags för kick-off på Skara Sommarland. Vi ska spela brännboll i blandade lag.
Gissa om jag tänker öva på min enda lediga veckodag. Det kan ni ge katten på att jag ska! På onsdag ska jag slunga iväg bollen och springa frivarv, imponera på alla och bli lagkapten för brännbollslaget som jag blivit placerad i. Jag har hört att höga ambitioner är bra att ha
söndag 17 juni 2012
Jag har blivit lite pysslig av mig igen. Börjat skriva låttexter, noveller, spela gitarr och klippa-klistra på mitt rum. Det är skönt att bli uppslukad av något i några minuter så som man kan bli när man fastnar i ett nytt projekt. Jag vill gärna ha 3000 bollar i luften samtidigt men jag nöjer mig nog med två nu, till att börja med. Ska beställa hem några böcker som kommer få kreativiteten att flöda!
Har dessutom hittat in på en massa mysiga bloggar med tips och knep som jag aldrig tänkt på tidigare.
Vi har lärt oss inom jobbet att försöka undvika att använda negativa ord som förlåt, ursäkta, jag är ledsen, beklagar, tyvärr. För orden klingar med en ton som snarare tyder på:
"Usch, vilken jobbig sits jag befinner mig i, jag säger någonting som får gästen/kunden att förstå att även jag misströstar att den rosa sockervadden är slut".
Istället för att försöka sympatisera med personen i fråga ska man vara saklig och lägga fram fakta och orsak - för att sedan leda in på lösningen. Min medkänsla bidrar inte till speciellt mycket och förändrar inte oddsen för att gästen ska känna sig nöjd när hon/han går därifrån. Detta hade jag svårt att fatta när vi gick igenom vår utbildning. Jag använde alltid fraser som: "Nej, tyvärr, det är dessvärre slut" Istället 'ska' man satsa på att vara tydlig men ändå med en vänlig ton som tyder på att man verkligen vill hjälpa till och bidra med en lösning till problemet.
"Nej, den rosa sockervadden är förtillfället slut men har ni provat den vita som vi har?" "Nej, vi vill bara ha den rosa" "Den är, som sagt, slut. Kika gärna ifall det finns någonting annat smarrigt som ni kan tänka er istället!"
Det är mysko när man själv börjar höra hur illa det låter med någon som lyckas klämma in fyra tyvärr och tre beklagande i en och samma konversation med en gäst - som om man aldrig kan vara tillräckligt ledsen för att det regnar istället för att solen skiner just den dagen som familjen Ludvigsson valde att ta på sig shorts till nöjesparken.
Fast jag måste erkänna att ibland slinker ett tyvärr in. Även om det kanske inte hjälper något så känns det bättre och ibland är det på sin plats att beklaga.
"Hur går det för dig att ta hand om alla bortsprugna barn?"
"Inga bortsprugna barn ännu! Hur går det för dig på vår älskade camping då!?"
"Tur, men de kommer snart ska du se ;) Jag saknar dig, ingen är lika bra som du ju!"
"Åh, Evelina...jag känner också så! Saknar dig här inne i parken"
Så låter Evelina och min konversation när vi sitter ca 300 meter ifrån varandra på Sommarland. Saknar att jobba på campingen som receptionist men samtidigt kanske det är nyttigt med lite rotation i parken? eller något i den stilen..
Tolv timmars arbetspass igår på nöjesparken. "Sista natten med gänget" - knockfullt med glada/fulla ungdomar på ett alkoholfritt event. Hur som helst var det trevligt och dagen gick fort trots allt.
Igår var det den 15 juni = 3. månader. kvar. till. Asienresan.
Helt. otroligt!!
Längtar efter semester och egentid, men nu får man göra bäst man kan och njuta de kvällstimmar som man har över efter jobbet. Man ska inte klaga i onödan liksom.
måndag 11 juni 2012
Det sämsta med Skara Sommarland (förutom lågsäsong och dåligt väder) är att jag alltid jobbar ensam i butiken. Jag har inga direkta arbetskamrater - så nu kommer jag också till det bästa med jobbet. Jag tvingar mig själv att lära känna nya människor varje dag. Jag våldgästar dem vid lunchbordet - slår mig ner innan de hinner reagera på att jag kommit in i rummet, tvingar dem att köpa personalglass av mig och pratar med allt och alla för att inte behöva känna mig "utstött", eller vad jag ska kalla känslan som kommer över mig. Jag har kommit över skräcken att behöva sitta ensam i lunchrummet varje dag, för nu har jag pratat med såpass många personer att jag oftast tycker att minst ett ansikte är bekant i matsalen. Och då är det ju bara att köra på, slå sig ner och bekanta sig ännu mer.
Idag fick jag förresten frågan om jag var född 88. Nej, 92, svarade jag. Wow, oj! Du är väldigt mogen för din ålder! Sa killen som var jättejättejätte söt och född 89.
söndag 10 juni 2012
Alldeles strax bär det av på en dagsutflykt till kära Värmland. Framför mig har jag ett besök på Ikea, släktträff, dagens lunch på någon pizzeria och efter det väntar den amerikanska fotbollsmatchen mellan Örebro - Karlstad.
Jobbjobbjobb. Tur att man trivs på sina tre olika arbetsplatser i alla fall! Idag var det en riktigt bra försäljardag på jobbet i stan - jag lyckades till exempel sälja min första försäkring och en ring värde 2500:- så för min del har det varit framsteg och lärorikt! Värvade även fyra nya medlemmar under mina fyra arbetstimmar.
Har lyckats jobba heltid den här veckan - känns super! Och trots allt jobb har jag lyckats vara social med vänner också, flera bollar i luften - check!
Nu ska jag gå ut och springa och sen tänker jag sova middag. Trött som en bebis. Det är inget att skoja om.
Imorgon börjar min säsong på Skara Sommarland - på självaste Nationaldagen. Är en smula nervös men också väldigt ivrig. Det första som händer imorgon bitti efter den vanliga morgonrutinen blir att köpa ett fritidskort - för tro det eller ej - jag räknas fortfarande som ungdom! Yippie!
Har börjat få åldersnoja. Snart 20. Börjar känna mig gammal. Pinsamt löjligt.
Så händer det igen. Favoritjeansen spricker på insidan av låren (utanför sömmarna) och går inte att lappa ihop på ett trovärdigt sätt igen. Mitt andra par inom loppet av några månader - det är uppenbarligen meningen att jag ska gå med rumpan bar som på den gamla goda tiden. Jag drog med mig Emma till stan och köpte två par identiska byxor som jag ägt tidigare. Önskar att de håller en aning längre för nu är plånboken tom.
Tur att man jobbar lite så att man kan ha råd med tyg om stjärtá!
Idag har jag gått kursen "Gästen i fokus" inför säsongen på Skara Sommarland. Tre timmar av skoj och då är jag faktiskt helt seriös när jag säger det. Har nog aldrig haft en så underhållande och duktig ledare på kurs förut som Janne, som vi hade idag.
Vädret är även idag lika lovande och vackert som det har vart hela helgen, det vill säga regn och rusk. Hade planer på intervall träning på P4-området och löpning men jag känner mig inte lika motiverand när jag sitter invirad i filtar i soffan och tittar ut. En annan dag kanske.
Ska nog satsa på bullkalas och en bra film istället!
Skövde Dukes sommarsäsong med matcher gick av stapeln idag. Tyvärr med förlust.
14-0. Dessutom var det inte mycket till sommaren idag med kastvindar, smådugg och vad som kändes som 1000 minusgrader.
Har fått mitt sommarschema från mina jobb nu. Det blir minst 4 arbetsdagar i veckan och som mest 7. De flesta veckorna jobbar jag 6 dagar i veckan. Samtidigt behöver jag ingen semester - den kommer igen till hösten och kompenserar för allt arbete!
blekx2.JPG)
