A good night's sleep is nothing towards a long walk

Terapi är att gå långa promenader med musik i öronen. Det är 'egen-tid' ; en stund att bara koppla ner och av. När jag går där, i regn, i solsken, i vind och blåst eller i stillhet, så drömmer jag som mest. Mer än vad jag gör om nätterna. Jag kan vara borta i flera timmar och föräldrarna sitter hemma, oroade. Undrar varför det dröjer och om något kan ha hänt. Men när man drömmer så förlorar man tidsuppfattningen - precis som om nätterna. Vissa drömmar fastnar man i, man kan inte komma ur dem oavsett hur man försöker. Så finns det drömmar som är enkla; de bara är där och oavsett detaljinnehållet eller fakta så vet man precis hur, vad, när, vem och varför. Så självklart.