Att få ett jobb är ett jobb.

"Hon är ju ett bra exempel på att spalten i tidningen stämmer. Det finns jobb för ungdomar om de bara letar efter dem"

Det sa min gamla lärare om mig idag när alla lärare hade kafferast och vi satt i personalrummet. Jag satt visserligen inte och åt grova mackor med kaffe utan snarare en kaka och varm choklad. Vuxenpoäng = minus. Hur som helst så diskuterade lärarna ett uppslag i tidningen imorse som handlar om att dagens ungdomar är lata och dåliga på att söka jobb - att vår generation tror sig kunna sitta och vänta på att bli erbjudna ett arbete.
- Anna, du sliter ju som ett djur. Du jobbar väl både på skolan, skara sommarland OCH guldfynd nu? Sen sjunger du väl på Elins Esplanad ibland också?
Det rosades hit och dit men ändå kände jag mig tvungen att säga någonting.
- Det är skitsvårt att få jobb.
Tystnad. Det var inte vad artikeln i tidningen handlade om.
- Men det känns ju som om det finns massor med jobb, säger någon.
Visst, har man en bra personlighet och ett cv som tyder på erfarenhet så går det lättare. Sen har det flutit på nu det allra sista för min del, men innan dess hade jag ångest om kvällarna och visste inte vad jag skulle ta mig till om jag inte fick ett jobb. Det sa jag visserligen inte till dem. Men jag tänkte tanken.
Det är inte lätt. För någon som har en pappa som är egenföretagare/chef på en arbetsplats och behöver personal så finns det en öppning, för någon som känner någon som i sin tur känner någon som kan fixa in dig så finns det återigen en öppning. Har du hög utbildning eller ett riktigt fylligt CV så finns det en stor chans. Men innan dess är så är det verkligen blod, svett och tårar. Dessutom är det inte lätt att bara hoppa på en utbildning svipsidipsi-bara-sådär. Nej, jag skulle inte vilja plugga just nu och därför har jag sökt jobb istället.
Jag skrev en lista med jobb som jag har sökt sedan jag tog studenten. Jag är uppe i 80 (om inte fler) sökta tjänster varav jag kommit till två 'riktiga' intervjuer. Simjobbet, sångjobben på Elins Esplanad och jobbet på skara sommarland fick jag tack vare att jag kände någon som kunde lägga in ett gott ord om mig. Sen har det varit upp till mig själv att bevisa att jag kan leva upp till de orden visserligen. Men återigen - det handlar mycket om kontakter - vem som känner vem.
Om man inte ger upp och ligger på så kan det leda till jobb, men man tappar lätt motivationen när man får nej, efter nej, efter nej på de olika tjänsterna man sökt. Jag tycker tidningen borde intervjua arbetslösa ungdomar och höra efter hur mycket tid de har lagt ner på att få ett jobb.
Jag tror de siffrorna talar ett tydligare språk.