Slut

Idag blev jag inspirerad - vet inte säkert av vad än men någonting var det - och började skriva på en novell. Känns som om den här är någonting som jag kan bli ganska nöjd med ändå, allting hänger dock på slutet. Jag avskyr slut.
Det vore så enkelt att skriva "och så vaknade hon upp och insåg att allting var en dröm". Eller en nyvariant av Tess favorit: "och så kom det en missil och sprängde upp skiten".

Jag har alldeles för många noveller i det stuket så jag tänkte satsa på något...bättre. Slutscenen i en skrift är ju bland det viktigaste; hela novellen rasar samman om slutet gör läsaren allt för besviken. Avskyr slut.
Jag kanske inte borde ha något slut. Man kan väl bara avsluta mitt i en mening och låta det stå för sig själv.

"Hon skulle precis göra en macka med levepastej...."

Så får det nog bli.

Öppna slut är också slut.