Idag har det varit mycket tårar för min del.
Tårar av besvikelse.
Tårar av lycka.
Tårar av osäkerhet.
Tårar helt enkelt.
Idag var det sista vårkonserten med vårt underbara musikgymnasium. Jag lovade mig själv att inte gråta men när jag såg alla andra stå där, finklädda med rödsprängda ögon, så kunde jag inte hålla löftet. Det brast för mig med. Vad man kommer sakna dessa människor, sakna ihjäl dem.
Sedan har det varit en mindre bra dag från och till. Jag satt ute och grät på en bänk utanför skolan idag med solen i ögonen och ärmarna uppdragna till armbågarna. Var så fruktansvärt besviken, främst på mig själv, men också på lärare, på skolsystemet, på orättvisan som alltid finns där. (Emma, du vet precis vad jag menar, tack för förståelsen) men när jag väl satt där och tyckte synd om mig själv så kändes det ganska bra. Det kändes väl inte så bra att självömka, men att få gråta en skvätt, det var välbehövligt.
Imorgon blir en bättre dag, det ska vara min inställning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar