Nittiotalsbarn

Katterna springer ute i det höga gräset. Getingarna svävar strax ovanför grästopparna, tar ut svängarna.
Det är ljust ända in till natten. Jag vaknar upp av solljuset som bländar mig genom glesa persienner.
Cykeln tar mig hela vägen till skolan, solglasögonen är på. Shorts och linne är det enda som behövs, jag fryser inte längre.

Men ibland fryser jag till lite grann.
Som en rysning som går från nacken och ner över ryggen. Knappt märkbar, men ändå där.
Jag tror det är en liten rädsla inom mig. Nu är saker och ting en aning för bra.
Det brukar ju inte vara så här.