Jag saknar sommaren.
Saknar kreativiteten att greppa tag i kameran och kasta mig ut ur huset för att hitta motiv som gör världen vacker och färggrann. På sommaren finns det inget som hindrar mig att sätta mig ensam i gräset med en akustisk gitarr och ett sinne för improvisation. Det känns som om det är fler än bara herr björn och mister igelkott som går i ide under vintern. Någonstans bland lera och löv ligger nog en liten Anna också och väntar på att solens varma strålar ska väcka en.
Tänk att om 78 dagar tar 92:orna studenten. Det är både med lättnad och lite sorg som man säger det. På ett sätt behöver jag verkligen komma ut i världen lite, se mig om och känna att benen bär. Men samtidigt...det är en trygghet att gå med samma ryggsäck, med samma skolböcker och samma scheman till skolan till bekanta ansikten. Jag undrar vart alla tar vägen sen...undrar om någon kommer undra detsamma om en själv?
När solen tittar fram ordentligt ska jag sätta upp partytälten på baksidan och bjuda hem klassen och så kan vi ha picknick och prata om alla framtidsdrömmar och planer. Det vore någonting till sommaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar