Jag drömmer om tiden efter studenten.
Nu har man gått i skolan i över ett decennium och längtar efter att komma ut i världen och hitta på sig själv lite grann. Jag älskar det uttrycket. Hitta på sig själv...
Men det är så man gör. Vi formas i ett skolsystem för att bli likformiga människor som besitter samma kunskaper och samma mål; att komma ut i samhället som mogna och ansvarstagande individer.
Jag tycker nog att jag vet vem jag är efter alla dessa skolår, jag har hittat mig själv till viss mån och känner mig själv ganska bra, jag har min grund att stå på. Men jag tror inte nödvändigtvis att jag låter mig själv få vara den jag vill vara ibland. Det är en vuxengrej. En självsäkerhetsgrej.
Jag tror faktiskt att mina kompisar har byggt upp mig en hel del. Innan gymnasiet var jag så osäker och rädd. Jag högg alla som jag trodde skulle högga mig, men nu umgås jag med sådana människor som jag inspireras och lär av. Det kommer blir jobbigt på ett sätt att lämna skolan och den tryggheten som på något sätt vilar där (bakom alla högar av måsten och krav).
Hur som helst drömmer jag om att veta vad jag vill med mitt liv.
Studera - jobba
Resa - bosätta mig
Träffa människor - sätta karriären i fokus
Efter studenten drömmer jag om att få en dröm. Haha! En glödande dröm som vill bära mig någonstans, kanske till en utbildning, ett annat land?
När jag var liten fanns det tre möjliga alternativ. Sångerska - författare - veterinär.
Ja, inga av yrkena skulle jag väl dissa idag (möjligtvis veterinär, jag är ju inte så smart) men det är ingenting som står skrivet i sten. Jag vill nog bara göra någonting annat än att studera nu, för ett tag.
På onsdag ska jag på arbetsintervju. Jag håller på att smådö inombords av nervositet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar