Igår kontaktade min kusin mig och frågade om jag ville hoppa in och jag jobba på förskolan där hon arbetar i några dagar. Ja tack! Jag har provat det förut, det är ett utav de yrken som jag anser vara bland det svåraste att jobba som (ja, efter hjärtkirurg och krigsfotograf kanske) men ändå. Att hantera en grupp med skrikande småbarn är betydligt mycket mer krävande en att ha en högstadieklass i matte.
Så denna vecka överlever jag rastlösheten som kommer med arbetslösheten.
Jag förstår inte hur svårt det är att få jobb nu för tiden. 16 CV:n utdelade och det enda jag möts av så här i efterhand är tystnad. Det finns inga jobb att hämta inom handel.
Men det gäller att ligga i, tänka positivt och se framåt. Sommaren är räddad i alla fall - så långt framåt ser det bra ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar