Beslut

Så. Då var det bestämt.
Jag tänker aldrig någonsin bli förskollärare.

Och nej. Tro inte att jag inte gillar barn. Att jag inte uppskattar bus och lek. Det handlar inte om barnen, inte för fem öre.
Det handlar om de så kallade "vuxna" människorna som du träffar när barn lämnas eller hämtas på förskolan.

Jag har större tro och hopp för den kommande generationen än vad jag har för min egen. Jag har mött många IQ-befriade människor men jag har aldrig stött på någon med intelligens = noll. Idag var som sagt första gången och gud-bevare-mig-denna-ilska- som väller upp inom mig.
Jag håller masken inför arbetskollegorna och barnen men när jag kommer hem gråter jag av frustration.

Jaja
Borsta av byxorna och res dig upp igen.