Jag är less på att anstränga mig för att samla ihop kompisgäng och bjuda hem människor till mig eller försöka dra ihop någonting över huvudtaget. Bemöda mig att städa, fixa, dona och göra i ordning, planera och se till så att alla kan. För att få massa positiv respons till att sedan få nej när det väl kommer till kritan.
Tänker: det är inte värt mödan att försöka anordna grejer när det aldrig blir gensvar på det. Ingen annan som tar initiativet nästa gång.
Men så kommer jag att tänka på vilka som faktiskt tackar ja, som dyker upp och är där, gör kvällen helt frickin' fantastic! Och då blir jag inte less längre.
Då blir jag på riktigt gott humör och glad igen, då nynnar jag vidare med Ane Brun, städar och gnor vidare.
Ser fram i mot ikväll!
Antar att det jag egentligen ville få fram var.. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar