Det blev visst lite djupt

Idag beställde vi hem pizza, ringde hit farmor och farfar och hade det så mysigt som en lördagskväll kan bli.
Borta bra men hemma är absolut bäst och så kommer det nog alltid förbli!

Gick till friskis på eftermiddagen för att springa bort lite överflödigt och hålla flåset igång. Jag vet inte vad det beror på men jag har blivit som de äldre männen på gymmet. Jag tränar till svetten droppar och rinner nedför ansiktet. Måste ta med mig en handduk in på gympan för att inte dränka de andra - det vore ju själviskt.
Men hur som helst, för två år sedan kunde jag aldrig träna så att jag svettades - inte offentligt - för jag kände mig så äcklig. Jag skämdes över mig själv och jag trodde att alla skulle titta på mig och känna samma sak - äckel.
Min självbild har förändrats sedan dess och det fortsätter den göra. Jag har alltid fått höra att jag haft dåligt självförtroende och stundvis har jag haft det - men jag har haft otroligt lätt för att fejka självförtroende. Låtsas som om jag vet precis vad jag tycker och vill fast jag egentligen är livrädd för vad andra ska säga om det. Mia Törnblom satte fingret på det. Jag har haft ett enormt problem med min självkänsla. Sättet jag faktiskt ser på mig själv när ingen annan kan ser.
Men som sagt, nu svettas jag så att andra kan se utan att känna mig som något annat än en aning svettig och ofräsch, och det ser jag som ett steg i rätt riktning.