"Vi är sär-barn"

Känner mig inte så inspirerad till att blogga just nu, men vindarna vänder, så snart kanske jag är där igen. Snart brinner det i fingrarna och jag måste få knäppa av mig allt över ett tangentbord. Men just nu finns det inte så mycket att skriva ner. Jag jobbar på i skolan med högstadieelever - och jag njuter av varje dag där. Jag tror att kanske, kanske, ja, kanske har jag funnit mitt kall. Men jag är inte helt hundra. Som alltid.

Idag jobbade jag med niorna och vi hade diskussion och muntliga övningar. Jag fick ta hand om 3 grupper där första klassen bestod av 25 elever, andra av 22 och sista var en "sär-klass",som de kallade sig själva, på tio personer.
- vi är dem som är kassa i skolan, sa killen som presenterade sig och sina vänner.
- byt inställning till dig själv, svarade jag.
Sen flöt lektionen på hur bra som helst. Vadå SÄR? Vadå dumma-i-huvudet? Agerar de som de tror att alla förväntar sig att de ska bete sig bara för att de inte når G? Det var smarta ungdomar och de var hur snälla som helst men ändå såg de ner på sig själva.
Dagen var väldigt lärorik.
Förhoppningsvis kan jag få jobba med den lilla klassen någon mer lektion så att jag kan få en chans att försöka hjälpa dem innan de söker gymnasiet. Det vore guld.