Lyckliga slut

Lyckliga slut existerar.
Igår tog mamma med sig missen till en djurklinik i närheten och kollade om han hade chip - vilket han hade. I chipet fann man adress och ägare så dit bar det av.
"Kompis", som jag kallade katten, hette i själva verket "Sotis" och var en inomhuskatt på första våningen i en lägenhet. Där bodde han tillsammans med en mycket gammal och ensam tant. Jag kan inte förklara men ni skulle se den här damens min när hon återförenades med sin katt igen. Hon hade tårar i ögonen av glädje och tog oss i hand. Hon sa om och om igen - Jag trodde aldrig att jag skulle få se honom igen..åh ni förstår inte, ni förstår inte hur mycket det betyder för mig.

Helt klart ett lyckligt slut!