torsdag 15 september 2011


Lite mer färg på kinderna.
Lite mer skinn på näsan.
Lite mer minnen i minnesbanken.
Lite mer skratt.
Lite mer erfarenhet.
Lite mer språkkunskap.
Lite mer liv.
Lite mer liv.
 
 
 
Yepp, jag hade "the time of my life" i Turiket. Jag har mött så många härliga människor, fått sådana egoboostar, känt mig så lycklig och nu vill jag inget annat än att återvända. Sverige är så kallt - och då pratar jag inte temperatur utan kultur.
Nej, jag gillade visserligen inte försäljarna som nöp en i stjärten eller som hade lärt sig en användbar fras som löd "vackra, svenska flicka" men i stort sett så var allt annat i Turkiet ett paradis, en dröm.
Nu har jag vaknat upp från den och sitter här hemma i Sverige; försöker tänka tillbaka, spola tillbaka tiden några dygn.
Det regner här.
Där var det närmare 40 grader.
Här är simsjön vårt närmaste utbud.
Där gick jag omkring med salt i håret från havet.
Här är jag osynlig.
Där kunde jag knappt gå till stranden utan att man hade fått prata med helt nya främmande människor.


Nu ska jag sluta klaga och rycka upp mig! 

Merhaba!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar