Nittiotalsbarn

Jag skulle tippa på någon skidsemester ort när jag ser klädseln (typ Frysil eller något) men nejnej, detta är campingreception. Byxorna väger bly men är hur härliga som helst att bära. T-shirten har snygg färg men om du svettas så har du världens lökringar under aramarna sen. I och för sig har vi också fått en kjol som man kan ha (Wihooo! = glädjetjut) som jag LÄTT kommer ha på mig under dessa varma dagar!

Dagen kändes fruktansvärt lång idag och det var otroligt mycket nytt att lära in under så kort tid. Jag fick redan idag stå själv bakom receptionsdisken och ta i mot kunder trots min okunnighet om det mesta. Det är så man lär sig, säger de, genom att få klara sig själv och verkligen suga ur all information som går att få genom att tjuvlyssna på hur kollegean vid disken bredvid gör.
Jag har hunnit göra tusen olika misstag redan men ändå har det inte kännt som världens tyngsta bakslag. Jag har haft överseende med mig själv. Dessutom känner jag inte krav och press från mina arbetskollegor (som är så ödmjuka och snälla)
I Skara har vi en timmes lunch varje dag. Jag kan inte slå ihjäl så mycket tid. Jag är van vid att hinna äta på 5-10 minuter = kasta i sig maten, men nu måste jag i princip äta i Slowmotion om jag ska bli kvar vid bordet så länge. Vi har en balkong där några tar paus och röker ibland, så där spenderar jag de sista 40 minuter från min lunch innan jag återgår till arbetet igen.
Lönen är inte kanon, men det är personalen så då är det kvitt. Jag jobbar med så trevliga och duktiga människor och om man gör något fel så får man en klapp på axeln och tröstande ord som säger;
- Alla är vi människor...

Detta kommer utan tvekan bli en lärorik och troligen rolig sommar! :)