Ord är vackra om natten

Kommer du ihåg när vi satt ute om natten -

på en kall bänk av sten.

Och jag sa till dig:

Om jag någonsin lyckas bli någonting i den här världen,

och får gå på galamiddagar för sådana där "talangfulla männsikor"

så skulle du vara den första personen jag skulle fråga

om du vill gå vid min sida.

Kommer du ihåg?
Det gör jag.

Du sa att du skulle göra detsamma för mig.

Kände du hugget?
Det gjorde jag.
Så. Jävla. Ont.